Idag kan man återigen läsa en larmartikel om hur farligt vissa delar på Internet är. Och återigen blir jag så oerhört trött på det grunda och onyanserade rapporterandet kring unga och Internet.

Så fort det dyker upp ett nytt sätt att kommunicera via Internet/smartphones eller annat så fokuseras det alltid enbart på de negativa aspekterna. Och det leder såklart till rädda och oroliga och misstänksamma vuxna. Och unga som känner sig otrygga, och som kanske inte kommer våga berätta för sina föräldrar att de hänger på KIK, eftersom det ju ska vara en dålig grej. Och i nästa steg kanske inte vågar be om hjälp om de råkar ut för nåt dåligt, eftersom de borde vetat bättre och inte använt tex KIK.

Jag får nästan alltid frågan om vilka dåliga siter/appar det finns. Vilka är farliga? Vilka ska man akta sig för? Och den frågan är omöjlig och ointressant att svara på. För alla siter kan vara farliga. Alla siter kan vara otrygga.

För nån som är utsatt för mobbning i skolan så är förmodligen facebook farlig, otrygg och känns osäker. Medan samma facebook kan vara fantastisk för nån som har bra kontakt med sina kompisar. På samma sätt kan KIK vara ett jättebra sätt att hålla kontakt med sina vänner och skaffa nya.

Jag tycker vi ska vända siktet mot de män som utnyttjar digitala kommunikationskanaler för att på ett vidrigt sätt kontakta unga tjejer med skamliga förslag. Unga människor har rätt att kunna använda sig av Internet utan att behöva ”räkna med” att de ska bli utsatta för sexuella anspelningar, eller få oönskade frågor som handlar om deras kropp, eller är av sexuell natur. Varför handlar inte artikeln om att männen? Försök få tag på dem istället för att jaga företrädare för KIK. Hur ser männen på det hela? Är det deras rätt att göra så? Tycker det att det är KIKs fel att de raggar på småtjejer via appar i sin smartphone?

Artikeln och andra som liknar denna gör det ännu mer aktuellt med att prata med pedagoger, föräldrar och andra viktiga vuxna om hur unga och Internet ur ett perspektiv som INTE handlar om utsatthet och kränkning. Artiklar av den här sorten ökar inte den kunskapen, snarare så minskar den vilja att lära sig eftersom det bara är hemskt och otäckt. Artiklar av den här sorten spär på förbud och filter-tankarna. Det vill säga tanken om att kan vi bara skaffa ett bra förbud mot hur unga använder detta, eller kan vi hitta ett bra filterprogram mot skadligt innehåll så kommer allt att lösa sig.

Jag tror inte en sekund på det.

Jag tror på dialog. Att vuxna intresserar sig för hur unga har det. Att vuxna LÄR sig hur unga använder sig av ny teknik och digitala kommunikationsmedel. Hur funkar KIK? Varför använder man det? Hur ser säkerhetsinställningarna ut? Vem äger det? Hur kan jag anmäla om nån är elak. Det är frågor att börja med att ta reda på. Har man koll på det, så kommer man förmodligen känna sig mer trygg som vuxen. Då kan man på ett bättre sätt kunna avgöra om man själv tycker att KIK är bra eller dåligt för mitt barn.

Utsatthet på Internet börjar inte på Internet. Och slutar inte på Internet. Det är en arena av många.

KIK är inte farligt för unga tjejer. Män som tycker de har rätt att kränka unga tjejer är problemet. Skriv om det istället.

Igår släppte amerikanska Pew en studie om tonåringar och sociala medier. De har fokuserat på vad man delar med sig av och hur man ser på och använder säkerhetsinställningarna. De jämför med siffror från 2006 och ser (föga förvånande) att det är betydligt fler som delar med sig av foton på sig själv idag än då. Och att andelen som har sitt riktiga namn och skriver ut vilken skola har ökat markant. Detta anser jag har att göra med att sociala medier har, sedan 2006, blivit en mer självklar del av ditt liv, inget du gör vid sidan om utan nåt som är centralt i ditt sociala liv. Då blir det naturligt att vara ärlig där, och dela med sig mycket, för att man vill att ens vänner ska veta vem man är.

Dock säger samtidigt 26% av de tillfrågade att de skriver ut felaktiga uppgifter om sig själv för att skydda sig. En siffra som överraskade mig var att hela 60% av de tillfrågade hade ställt in sin facebook sida så att endast vänner kunde se innehållet, alltså en begränsad profil, så att inte vem som helst kan se vad man skriver och gör. Här kan ni se en infographic över en del av statistiken.

Får ofta frågan på mina föreläsningar vad som är en bra och dålig site, och jag vill inte svara på den frågan, för att det inte går att svara på den frågan på ett bra sätt. Förutom att det uppenbart finns sidor med innehåll som inte är lämpligt för barn, så är det svårt att kategirosera sidor som dåliga. För jag tycker det handlar om hur man själv och sina vänner använder sidan, som gör om det är en bra eller dålig sida. Till exempel är nog facebook en typiskt dålig sida för någon som är utsatt för mobbning, då facebook är en arena där man kan möta sin utsättare på samma sätt som i skolan. Men facebook klassas samtidigt som en ganska bra site för många. Samma med Instagram, för någon som fått en bils spridd där mot sin vilja ser instagram som en dålig app/site, medan nån som delar med sig av sina bilder och får stor uppskattning för dom ser Instagram som något stärkande.

På samma sätt kan hanteringen av säkerhetsinställningar bestämma om det är en bra eller dålig site. Har en koll på sina saker så begränsas möjligheten att någon ska ge en kränkande kommentarer, eller mot sin vilja få sina bilder/texter spridda.

Amerikanska Pew Internet har gjort en kartläggning om hur amerikaner engagerar sig och pratar om politik i digitala kanaler. En ganska spännande läsning, som gör att jag blir spänd på att se hur de politiska partierna kommer att utnyttja de digitala kanalerna i nästa års val.

Frågan är om vi vill eller inte vill ha den politiska diskussionen i vårt flöde på facebook? Nu är den ju där pga att folk delar artiklar och annat med varandra. Men hur aktiva kan partierna vara där?

Kartläggningen hittar du här.

En annan spännande kartläggning som även den kommer från PEW är hur lärare använder ny teknik i klassrummet. Det skulle vara väldigt spännande att få ta del av en liknande studie fast ur vårt perspektiv. Hur mycket används den nya tekniken i undervisningen. Och hur mycket av den användningen kommer från eget initiativ och hur mycket kommer från organiserade initiativ?

Läs hela rapporten här.

Det är ingen överraskning för oss att det idag finns fler datorer i skolan än förut. Det är en utveckling som drar åt det digitala hållet, och vi kommer inte se en minskad andel datorer i skolan, snarare tvärtom. Och när skolorna bygger upp sin datorpark måste vi tänka på att barnen är mer mobila än någonsin i sitt internetanvändande.

Skolverket släppte häromdagen en rapport om datorer i skolan. De säger att utbildningen av pedagoger inte har hängt med det ökade användandet av datorer i skolan. Det finns planer på att kraftigt höja den digitala närvaron i skolan, men det finns inte samma planer på att kompetenshöja pedagogerna i hur unga kommer använda den digitala tekniken.

Vidare ser de ett stort behov av att öka elevernas kunskaper inom källkritik.

Läs mer om detta här.

I veckan så släppte SVT 15 en ny film som heter uthängd på nätet. Den handlar om en tjej som delar med sig av bilder på sig själv, som sedan används mot henne för att hon ska dela mer bilder.

Ett scenarion som det säkert finns en del som känner igen sig i. Men i den utsträckning som det beskrivs i filmen, sker det som tur var in så ofta i verkligheten.

Surfa Lugnts expert Johnny Lindqvist kommenterar film utifrån sitt perspektiv.

Efter att filmen släpptes så var det en chatt där fler experter svarade på frågor om utsatthet på nätet. Chatten kan du läsa här.