Arkiv för ‘Blogg’ Kategorin

I en serie-strip i The New Yorker säger en hund till en annan hund: ”På internet vet ingen att du är hund.”  Det är lite så man sett det med identiteter på internet. Att man gärna ljuger om vem man är. Visst verkar det som det var så. Förr. Men inte nu. Allting utvecklas, så även möjligheterna till presentationer på nätet.

Enligt en studie gjord i USA nyligen(på collegestudenter) visade det sig att man i princip var mer ärlig på facebook, än vad man var när man träffade någong ansikte mot ansikte för första gången. Hur är det möjligt kan man undra, det måste väl ALLTID vara bättre att träffas ansikte mot ansikte? I långa loppet är det nog det, men om vi tar facebook som exempel så kan presentationen där bli till ett destilat och en större presentation av dig själv än vad du skulle hinna(och för den delen våga göra) vid ett första möte.

Du skulle ju sällan visa bilder på dig själv, eller en historia över din status de senaste veckorna. På så sätt kan jag få veta lite om personen men även bakgrunden vid ett första möte på nätet på ett sätt som nog inte skulle gå offline. För er som använder facebook har kanske märkt att statusraderna kan ta bort en del frågor vid möten, eller att man går direkt på sak. Till exempel om någon skrivit att de ska ut och resa, så kan man direkt gå på och fråga vart de ska resa. Nu är ju vi vuxna, och har inte använt nätet så länge för att visa upp vår person. Så tänk på hur de unga idag kommer se på att umgås över nätet när de blir äldre.

Då kanske man hellre vill ha en första kontakt via nätet än ansikte mot ansikte. Men detta är ju nåt som framtiden får utvisa. Du kan läsa utdrag ur studien här. 

Läste en spännade artikel på Newmills som jag tänkte dela med mig av. Det är Per Johansson som skriver om tänket med digitala inföda kasnke inte passar in i skolan. Eller hur mycket ska man anpassa allt efter de unga? Jag kan ju tycka att man behöver vara lyhörd i sina mål att anpassa undervisningen digitalt. Dels efter vad pedagogerna faktiskt klarar av, men även vad som förväntas och hur väl eleverna kan hantera en mer digitalt baserad undervisning. Att alltid blogga om alla arbeten passar en del, men inte alla. bara för att unga använde nätet socialt betyder det absolut inte att de är teknikintresserade, eller för den delen mer tekniskt kunniga än de vuxna.

Att göra skolan och undervisningen mer modern betyder inte att du har lektioner på skype. det kan handla om vilka exempel du väljer i undervisningen eller vilka sätt eleverna kan redovisa uppgifter på. Vi har ju faktiskt en generation som skriver mer än någonsin, men inte i det formatet som skolan vi se det i. Det måste finnas ett bättre sätt att ta in den nya tekniken i skolan utan att det blir knasigt.

Läs artikeln här.

Idag den 9 februari så är det Safer Internet Day(SID). Årets tema för dagen är Think before you post. Tänk efter innan du publicerar, kan man väl säga att det är lite fritt översatt. SID uppmärksammas på flera olika sätt runtom i Sverige. Bland annat så har jag precis föreläst på Ungdomsstyrelsens ”Men fråga mig bara” seminarium. Det 5e i ordningen, även detta fullsatt. I eftermiddag kommer även jag och Josefin Grände att presentera det metodmaterial om sexuell exponering och exploatering av unga på nätet, som vi under hösten 2009 tagit fram åt Ungdomsstyrelsen. Materialet heter Ses Offline. Under året kommer det finnas möjligheter till utbildning kring materialet.

SID är ett initiativ som kommer från INSAFE, den europeiska samarbetsorganisationen när det gäller unga och Internet. Den svenska noden i detta samarbete är Medierådet. Klicka gärna in på INSAFE´s sida, där kan man få mer information om vilka dom är och taken bakom Think before you post.

Om du vill veta vad som mer händer under SID idag, så kan du läsa det här.

Rubriken syftar på en fråga som jag väldigt ofta får när jag är ute och föreläser. Helst så skulle jag vilja svara nej på den frågan. Men faktum är att mobbningen faktiskt har ökat på Internet de senaste åren.

Men det är heller inte så konstigt. För antalet aktiva användare av Internet har stadigt ökat de senaste åren. Enligt Internetstatistik.se så använde nästan 6 miljoner svenskar internet minst en gång i veckan. Som alla vet så följer dåliga saker med till ställen där många människor samlas. Oavsett om det är en konsert, en musikfestival eller en blogg på Internet(man skulle ju annars kunna dra samma parallell och förfasas över att sups så mycket invid sjön Hulingennågra dagar varje sommar. Vilket inte har så mycket med Hulingen att göra).

Mobbning finns på Internet. Men inte bara där. Den finns ju faktiskt även på skolgården, arbetsplatsen och inom idrotten. Internet är en av arenorna där mobbning förekommer. Och som jag sa i Aktuellt igår så behöver man se över de befintliga förebyggande och akuta modellerna mot mobbning så att man säkerställer att Internet finns närvarande. Både i frågor och i handlingsplaner.

Jag tycker även det är på sin plats att alla de platser därvuxna arbetar med barn och unga ska utveckla sociala IT-policys. Det vill säga vilka förhållningsregler harvi kring användandet av sociala medier där även de unga man arbetar med är närvarande. Och i bästa TV-kock-anda så arbetar jag just nu på en grund för en sådan som jag hoppas så många som möjligt kan utgår ifrån. När jag blir klar och presenterar den.

Den alltid träffsäkra Katia Wagner skriver idag i SVD att man kan se ett mönster bland de unga flickor som råkat ut för groomare. De  flesta känner sig svikna av vuxenvärlden, att man inte har en fast punkt i vardagen.

Detta är en viktig sak att ta med sig när man pratar utsatthet på nätet. För det handlar inte om nätet, utan om hur de unga måt från början, sedan blir nätet ytterligare en kanal där man kan råka illa ut. Detta är en fakta som man ibland helt glömmer bort när man pratar om, framför allt, unga tjejer som råkar illa ut. Det är alltså oftast de ungas om redan befinner sig i riskzonen som verkligen råkar illa ut. Inte därmed absolut inte sagt att de får skylla sig själva. Unga behöver vuxna i sin närhet som finns där för dom. Oavsett om det är utanför eller på nätet. Det vore även spännande om man kunde prata mer om detta i debatten om groomare, än att bara rikta strålkastaren på utsättarna. Varför inte fundera på hur man kan skapa trygga barn och unga i samhället.

Jag har ju redan sagt vad jag anser om den här kampanjen, men det är bara en i raden av insatser som fokuserar lite snett i vad som är orsak och verkan.

Jag rekommnderar den som vill skaffa sig  bra information om grooming och mekanismerna bakom att läsa Alexandramannen av ovannämnda Katia Wagner. En otäck och omskakande berättelse om unga idag i Sverige som totalt blivit svikna av vuxenvärlden. Boken kan du beställa här.

Video: Lanseringen av nya hemsidan 8 december 2009

Get the latest Flash Player to see this player.

Video: Internet för alla & Fryshusets nätvandrare 8 december 2009

Get the latest Flash Player to see this player.

Alla bloggar! Det kan man i alla fall nästan tro ibland om man läser siffror över den stora utvecklingen i bloggosfären. Och visst är det nog så att det är väldigt många som bloggar väldigt mycket, och att antalet bloggar ständigt ökar. Det är just nu framför allt unga tjejer som toppar listorna hos bloggportalerna, och det är mode de skriver om i de allra flesta fallen. När killar bloggar så är det musik och teknik som gäller. Nu finns det självfallet undantagen som bekräftar regeln.

Men oftast så är det väldigt stereotypa ämnen som bloggarna tar upp. Vore det inte en spännande uppgift att ge sig ut i bloggosfären för att se var man kan hitta de bloggarna som inte följer de traditionella könsmöstren!

Igår pratades det på Aktuellt om hur vi ska tänka kring all digital information om oss den dagen vi går bort. Ska det få vara kvar eller ska konton automatiskt raderas när man inte är aktiv?

Vad vi kan se under 2009 var att många unga använde de sociala medierna som minneslundar för sina kamrater som gick bort. Det finns en facebookgrupp med upp emot 14 000 medlemmar som hedrar minnet av en ung flicka som dog under förra året. I fall detta är bra eller inte kan jag inte ta ställning till. Men det som blir tydligt är att det kan vara smärtsamt när det inte går att ta bort en död människas profil från Internet. Hur detta kommer se ut om 5 -10 år är det ingen som med säkerhet kan säga, men om man tänker på hur mycket mer barnen och de unga lägger upp på nätet än vad vi vuxna gör, så kan man ana att både siter och bloggportaler måste komma på en lösning på detta. Där användaren kan bestämma mer om sitt eget konto.

Annars så finns det företag var affärsidé är att erbjuda hjälp med det digitala testamentet.

Vad tycker du, ska det bli enklare att radera inaktiva konton?

Det är rubriken på en artikel i aftonbladet idag, där jag och Krister Thun från friends är intervjuade angående ett fall där en flicka blivit kränkt bland annat på Facebook.

Du kan läsa artikeln om fallet här.

Läste idag  i Arbetarbladet en artikel som handlar om att det är tusentals tjejer som lägger ut sexiga bilder på nätet. När undgsomstyrelsen i sin senaste rapport om unga/sex, ”Se Mig” och nätet ställde frågan om hur många som faktiskt gör detta, alltså laddar upp sexiga bilder på nätet så var det enbart  7,9% som sa sig göra detta. Lite tvärt emot den vanliga bilden av att alla unga(tjejer?) lägger upp sexiga bilder på sig själv till höger och vänster. Så är det faktiskt inte.

Däremot så är det en tacksam bild att måla upp och det är väldigt enkelt att visa den bilden av ungas Internet vid exempelvis föreläsningar och liknande. Man måste alltid ha med båda delarna. Ska man visa det otäcka borde man även visa det bra. Något jag tycker folk blir bättre på, särskilt de som är ute och föreläser om unga och nätet i Sverige. För några år sedan så var det väldigt vanligt med skräckpropagande, nakna unga tjejer, grova våldsbilder och annat effektsökande. Det behhövdes säkert då för att skaka liv i föräldrar och lärare, att få dom att inse att det var bäst att de började koppla upp sig.

Idag behöver vi nyansera den bilden. Vi behöver se nyttan i masskommunikationen. Dock är vi inte ur medieskuggan av det farliga Internet än. Det är fortfarande den bild som folk i allmänhet känner igen sig med när det gäller unga och nätet. Så ibland känns det som att vi måste göra upp med den bilden en gång för alla, för att sedan kunna berätta hur det verkligen ser ut.