Arkiv för februari, 2010

Fråga:
Hej: det är så att jag är 17 år gammal och går i 2:an på gymnasiet ,

i 1:an så hade vi lunch och det fanns massa ungdomar ute på skolgården, varje gång jag skulle till maten så blev jag jagad och hotad. Jag blir det fortfarande på Facebook. men jag har nu bytt skola.

Ingen fick reda på att jag blev hotad och mobbad.
ingen vet det fortfarande.

vad tycker ni att jag borde göra?

Svar:
Hej!
Att råka ut för det som du råkat ut för är väldigt tungt och ofta blir det ännu tyngre när man går och bär på det själv. Därför skulle jag verkligen vilja be dig att försöka finna kraft att berätta för någon om det du varit med om, och är med om, så att du dels kan få hjälp men också bara för att få berätta.
Av ditt mail så framgår det inte riktigt om du känner de personer som utsätter dig för hot och trakasserier på Facebook och i så fall om de går på din skola. Om det är på det sättet så tycker jag att det vore väldigt bra om du kunde hitta någon vuxen på skolan som du skulle kunna berätta detta för. Jag vet att man i din situation ofta kan tänka att ”varför ska jag göra det, vad kan de göra för att få stopp på detta”, men ibland så kan det vara skönt bara att få berätta för någon som sitter mittemot och lyssnar och som faktiskt kanske kan överraska en med att ställa bra frågor och ge små bra råd. På samma sätt så kan det vara skönt att berätta om såna här saker för sina föräldrar. Jag vet ju inte hur din relation där ser ut men om du känner att det skulle kunna vara möjligt så skulle jag rekommendera dig att berätta om det du varit med om.

En annan sak som jag vill tipsa om är att du anmäler den/de som hotar dig på Facebook. Jag vet att man på Facebook tar allvarligt på sånt beteende och de kan vidta åtgärder mot dessa personer om de får den informationen. Det kan faktiskt också vara så att de hot du fått är brottsliga så det är väldigt bra om du har dem sparade och kan ta skärmdump och/eller skriva ut det som skrivits till/om dig där. Många inser inte att det faktiskt kan vara brottsligt att skriva såna saker till andra på nätet men det är förstås precis lika olagligt att hota någon där som det skulle vara att göra det t ex i en korridor i skolan.

Oavsett hur du väljer att gå vidare med detta så tycker jag ändå att det viktigaste är att du på något sätt hittar någon som du kan berätta om detta för. Se det som ett första jättebra steg som du tagit när du kontaktar oss här och berättar, och försök ta den kraften med dig för att hitta någon vuxen i din närhet som du tror kan lyssna på dig.

Lycka till!
Krister Thun

Läste en spännade artikel på Newmills som jag tänkte dela med mig av. Det är Per Johansson som skriver om tänket med digitala inföda kasnke inte passar in i skolan. Eller hur mycket ska man anpassa allt efter de unga? Jag kan ju tycka att man behöver vara lyhörd i sina mål att anpassa undervisningen digitalt. Dels efter vad pedagogerna faktiskt klarar av, men även vad som förväntas och hur väl eleverna kan hantera en mer digitalt baserad undervisning. Att alltid blogga om alla arbeten passar en del, men inte alla. bara för att unga använde nätet socialt betyder det absolut inte att de är teknikintresserade, eller för den delen mer tekniskt kunniga än de vuxna.

Att göra skolan och undervisningen mer modern betyder inte att du har lektioner på skype. det kan handla om vilka exempel du väljer i undervisningen eller vilka sätt eleverna kan redovisa uppgifter på. Vi har ju faktiskt en generation som skriver mer än någonsin, men inte i det formatet som skolan vi se det i. Det måste finnas ett bättre sätt att ta in den nya tekniken i skolan utan att det blir knasigt.

Läs artikeln här.

Fråga:
När man får rådet att ”spara en fil på sin hårddisk och sedan kontrollera den med sitt antivirusprogram” undrar jag: Hur gör man detta i praktiken?

Svar:
Högerklicka på filen och välj spara som, gå sedan till den katalogen och högerklicka på filen och välj ”Scan for viruses” alternativt öppna antivirusprogrammet och välj en sökning av katalogen du sparade filen i.

/Per

Fråga:
Finns det något sätt att få en webbsida nedstängd för gott?

Det är fullt tillåtet att hänga ut enskilda människor,att publicera hela material från en annan webbsida och det är även tillåtet att kränka/trakassera enskilda människor.

De som drabbas kan inget göra för att skydda sig. Finns ingen funktion där man kan välja bort att motta kommentarer.
De ansvariga för Pointblog gör inget åt dem som håller på och det hjälper inte att ta kontakt med de ansvariga heller.

Funderar att be någon tidning ta upp detta med trakasserierna eftersom jag har fått nog av dem som håller på samt att de ansvariga inte tar sitt ansvar och kicka ut dem som håller på.
Visst skulle jag kunna lämna webbsidan men då innebär det att de som håller på har vunnit.

Svar:
Det är lika olagligt att sprida ut rykten på nätet som det är offline. För att få en sida nedstängd behöver verksamheten som bedrivs strida mot svensk lag. Det första jag tycker du ska göra, förutom att skriva till sidans administratörer, vilket du verkar ha gjort, är att polisanmäla det som du blir/blivit utsatt för. Det är ett sätt att sätta press på de som står bakom sidan, så att de på ett bättre sätt kan följa de lagar som gäller.

//Johnny

Fråga:
Jag har en son på snart 16 som älskar att spela datorspel. Jag försöker begränsa spelandet till max 4 timmar om dagen. Är det för mycket? Hur mycket datorspelande är lämpligt för en 16-åring?

orolig mamma

Svar:
Hej!
Spontant tycker jag att det låter lite mycket för att vara på en vardagskväll. Jämför det med att umgås med vänner eller titta på tv för att få någon relevans i de regler du sätter. Jag tänker även att det kanske kan ses om en morot för ungdomarna att få spela datorspel, så man kan säga att om man gjort sina läxor och andra sysslor som man förväntas göra är det ok att sätta sig framför datorn och spela sen. Jag tycker att man som förälder bör vara engagerad och intresserad i vad det är för spel som barnen spelar, kanske till och med försöka sig på att själv testa dem för att förstå vad barnen pysslar med. Precis som man kanske följer med till fotbollsplanen och tennisarenan så sätter man sig och försöker intressera sig för detta intresse hos ungdomarna”.

Per Hellqvist

Fråga:
varför är det dåligt att ungdomarna surfar på nätet?

Svar:
Jag skulle säga att det är det största problemet är tiden ungdomar spenderar på nätet. Det finns många som kan sitta i flera timmar vid datorn efter dom har kommit hem från skolan och det är ju inte bra då det kan gå ut över skolarbete och liknande. Det är ju inte bra att sitta stilla under lång tid för mycket heller, ergonomiskt sätt. Annars så tycker jag inte att det är så stora problem med vad man gör på nätet eftersom alla vet att man ska vara försiktig. Men såklart, det kan alltid hända något ändå.

Fråga:
Hej,
Jag är en förälder tll 2 döttrar, 10 och 13. Jag jobbar själv med IT sedan 15 år. Trots mina egna kunskaper om IT, säkerhet, hot, virus och skydd mot dem så har jag ett problem jag som förälder har svårt att tackla.Min äldsta dotter har sedan ett antal år använt Internet och MSN. Hon har senaste året börjat använda en webcam och i sin senaste dator har en an sådan inbyggd (laptop).

Igår (julafton) kom vi föräldrar på hennes chatt med att hennes ”pojkvän 15 år” med att fråga henne om hon (min dotter) kunde visa tuttarna för honom.Jag blir arg och säger ifrån och ifrågasätter hennes beteende samt dem hon chattar med.

Hennes reaktion och beteende är ett försvarställningstagande med gap och skrik där hon anser att hennes dator är hennes, den får ingen röra, hon har rätt till ett privatliv, det har ingen med att göra, jag som hennes pappa hatar henne, jag lägger mig i, gör allt för att förstöra hennes liv mm. Jag personligen ser ju riskerna med webca och en felaktigt tagen bild eller livefeed som tas skärmdumpar på, på andra sidan chatten. En bild eller feed som kan spridas via msn, facebook (andra forums) mail etc etc.

Jag har dock svårigheter att förklara det för min dotter. Jag vet framför allt inte hur jag skall hantera det 15 åriga barnet på andra sidan, som ställer frågorna om att hon skall visa det ena eller det andra via webcam.

Hur skall jag tackla mitt problem med webcam, attityder och beteenden och hur långt skall jag gå för att bibehålla kontrollen? hur långt skall jag gå för att sätta gränser och hur långt skall jag låta barnets reaktioner gå i kränkningar och beteenden mot mig som förälder när jag sätter gränserna?

kluven, splittrad och vilsen förälder …

Mvh
Henk

Svar:
Hej
Det problem du beskriver är det allra svåraste av dom alla. Hur når man fram och hur får man en identitetssökande tonåring att förstå konsekvenser av sitt handlande? Jag har inget svar på den frågan. Jag är dock övertygad om att hennes starka reaktion handlar om skam. Hon förstår att de marker hon börjar tassa i inte är acceptabla i er värld. Hon förstår också att ni blir oroliga. Jag skulle råda er att fortsätta vara tydliga med var ni tycker gränserna går, hon kommer att lyssna fast hon inte visar det. Skulle ni lyckas hitta exempel på nätet av spridda bilder som motivet inte haft kontroll över så visa henne det, och förklara hur explosivt det är och hur bilder på henne kan användas på samma sätt. Det brukar vara väldigt effektivt.

I slutändan måste hon ändå vara den som sätter sina egna gränser, det kommer vi som människor aldrig komma ifrån, ni kan bara stötta henne en bit på vägen. Ni har säkert exempel från hennes eget liv där hon har varit god vän med någon en dag och ovän med samma person dagen efter, påminn henne om det och hur ovänner ibland gör oschyssta saker.

Lycka till och ha förtröstan, de allra flesta kliver inte över gränsen, de
bara nosar på den. Läs gärna KPwebben artikel om bilder på nätet.

/Ola Lindholm

Fråga:
Hej! Jag har en 15-årig son och jag vet i ärlighetens namn inte så mkt vad han gör på nätet. Jag vet inte vilka platser han besöker. Jag har nog inte funderat speciellt mycket på detta tidigare, men har nu läst en del om mobbning på nätet. Det känns på något sätt värre än i verkligheten. Hur vanligt är det egentligen? Är det bara vi vuxna som pratar om mobbning? Hur ser ni på det? Är det bara en del av ”tugget”? Något man ska tåla? För mig låter det som att tonen är väldigt hård. När jag var ung så gällde lite regeln att om man var utsatt på skolgården så slog man tillbaka hårt och visade att man var tuff så fick man ofta vara ifred sedan. Hur slår man någon på käften på nätet?

Svar:
Hej! Personligen så har jag aldrig blivit utsatt för nätmobbning och känner knappt någon som har det. Jag tycker det känns som att vuxna gör en höna av en fjäder när det gäller nätmobbning, kanske för att mycket är nytt och okänt för vissa. Jag förnekar inte att det finns men det kanske inte finns i den utsträckning som vissa verkar tro och dessutom kan man själv reglera vem som ska kunna ta kontakt med dig på nätet, man kan alltså undvika att någon trakasserar en kontinuerligt. Däremot är det sant att tonen har blivit hårdare, men det har som du säger blivit en del av ”tugget” och jag tror att inte särskillt många tar illa upp av det. Man behöver inte ta allt på blodigt allvar. /Fredrik

Fråga:
Igår kväll har någon loggat in med min sons användarnamn och lösenord på msnchat och låtsats chatta med en av hans tjejkompis (13-åringar båda två). Hon blev misstänksam och tog kontakt med honom via sms eftersom honvisste/trodde att han var bortrest. Det finns ingen möjlighet att han kan ha varit inloggad/aktiv i chat vid detta tillfälle eftersom han satt på en fest, mellan oss föräldrar och äldre syskon och ej kom åt internet då.
Dessutom stämde inte de svar kompisen fick om var han befann sig etc så honblev misstänksam. När han/vi sedan försökte logga in fungerade inte hans lösenord. Nu har han bytt ”tillbaka” till ett nytt lösenord och inget mer har hänt vad vi vet, men vi vet ju å andra sidan inte om den som ”lånat” hans inlogg haft kontakt med någon annan som ej hört av sig heller. Tyvärr har hans kompis inte sparat chatkommunikationen, men hon berättat för sin mamma strax efter för att någon annan också skulle ha hört.

Vi vet att det varit en del tråkigheter i hans klass som nog legat på is lite under jullovet. Det har varit och är svårt att reda ut vem som sagt vad tidigare, så därför blir en sådan här grej inte precis bättre. Vi kommer att meddela skolan detta inför skolstarten ochhoppas att det litar på oss föräldrar och inte tror att vi medvetet försökersmutskasta någon annan, men det känns klart obehagligt.
Hur går vi gå vidare i övrigt? Vi vill inte förbjuda chatkontakt men har på förslag att han måste byta lösenord minst en gång i veckan framöver för attingen i klassen ska få nys om vilket som är aktuellt. VI har även bett honomoch kompisen att spara ner all tveksam kommunikation och berätta för ossvuxna.Vi har ju tidpunkt när någon annan varit inloggad rätt så exakt (åtminstoneavslutat) men just msnchatten vet jag sedan tidigare inte på något sättvarken går eller är intresserade av att spåra/hantera sådant.

Vore tacksam för råd hur man går vidare och var man ev kan vända sig.
mvh / härdad tonårsmamma

Svar:
Hej!
Jag vill börja med att säga att jag tycker att ni har handlat helt rätt i den obehagliga situation som ni och er son hamnat i. Tyvärr är det ett inte helt ovanligt problem att någon stjäl någon annans inloggning (och faktiskt därmed på ett sätt någons identitet) och agerar i falskt namn.
Eftersom det inte finns någon chatt sparad så tycker jag att ni har gjort alldeles rätt som ser till att er son från och med nu byter lösenord en gång/vecka (det kan också vara bra att ge honom tips om säkra lösenord som inte är lätta att gissa sig till). Det är viktigt också, att verkligen få er son att förstå att hans lösenord är något som ingen annan ska få reda på och att han helst ska kunna ha det i huvudet men framförallt inte nedskrivet där någon kan komma åt det.
Det är också bra att ni har haft kontakt med er sons väns föräldrar så att de också kan hålla ett öga på om detta skulle hända igen. Ett ytterligare tips är att be er son att kontakta sina andra MSN-kontakter och undersöka med dem om de haft några ”konstiga” kontakter med honom vid den aktuella tidpunkten. Kanske finns det någon annan som har sparat en chattkommunikation. Eftersom detta nu hänt en gång så finns det förstås anledning att känna oro att det kan hända igen. Å andra sidan blev skadan denna gång kanske inte så stor (men givetvis kan det kännas jobbigt för er son) och jag skulle därför råda er att, som ni nu gör, fokusera på att vidta åtgärder för att det inte ska kunna ske igen.
Jag tycker också att ni gjort helt rätt som kontaktar skolan så att även de kan hålla utkik efter ev. tecken på att detta fortsätter i någon form. Generellt sett så är det ju så att kränkningar på nätet ofta utförs av personer som på ett eller annat sätt känner offret i fråga. Om det nu dessutom är så att det varit oroligt i din sons klass förra terminen så skulle man ju kunna gissa att den/de som gjort detta känner din son och kanske rent av går i klassen. Därför tycker jag att det är en god idé att göra klassläraren införstådd med läget. Kanske kan ni få henne/honom att vid något tillfälle lyfta detta med hur man umgås på nätet på något bra sätt med eleverna. I ett sånt samtal kan man ju t ex lyfta detta med hur man ser till att andra inte kommer åt ens lösenord och, inte minst, vilken otrolig skada man kan ställa till med om man chattar i någon annans namn osv.

Om dessa problem skulle fortsätta så är ni varmt välkomna att kontakta Friends för vidare råd och stöd! www.friends.se

Mvh,
Krister Thun

För dig som är intresserad av barns och ungas säkerhet på nätet kan dessa slutsatser från en färsk undersökning i Storbritannien vara intressanta. Resultaten från 35 skolor i Storbritannien visar bland annat att:

- Elever på skolor med få blockerade sajter hade bättre kunskaper och förståelse för hur de skulle surfa säkert i jämförelse med de som gick i skolor som ”låst” nätet.

- Elever var generellt mer sårbara när skolorna använde låsta system, de fick helt enkelt inte möjligheten att lära sig hur de skulle hantera risker på nätet

- I de fem skolor där säkerheten var bäst var all personal involverad och hade kunskaper i hur man surfar säkert. Nätsäkerhet på schemat och speciella kurser hjälpte elever att bli säkra och ansvarsfulla användare av nätet. Familjernas engagemang sågs som en viktig del i arbetet.