Arkiv för ‘Blogg’ Kategorin

Skolledare, utmana er själva.

27 april 2010

I mitt förra inlägg så skrev jag om att pedagoger ibland behöver utmana sig sjävla för att göra digital kommunikation mer närvarande. Detta är ju såklart enkelt för mig att sitta här och säga. Men det finns en sak som är av yttersta vikt för att detta ska kunna genomföras och det är att skolledarna utmanar sig själva och sin tanke om kompetensutveckling för sin personal.

För att pedagoger ska kunna bli mer insatta i hur ungas liv online ser ut och fungerar (och i ett nästa steg skall kunna skapa bra och fungerande förebyggande och akuta åtgärder för unga som råkar illa ut på nätet) behövs enligt min mening 3 saker.

  1. En vilja att lära sig. Utan pedagogernas egen vilja att möta elever på nätet så kommer vi ingen vart. Detta är ju något som står utanför skolledarens kontroll(om nu ingen skola infört tankekontroll de senaste året). Men jag förutsätter att man är nyfiken på ungas liv online när man jobbar med unga hela tiden.
  2. Kunskap. Många pedagoger ser det inte som en själklarhet att själv sätta sig och lära sig mer om hur unga använder internet för sitt sociala liv. Mycket på grund av att de helt enkelt inte vet var de ska börja och hur de ska tolka det som de ser. Här är det skolledarens ansvar att se till att sin personal är uppdaterad med det som händer just nu. Jag tycker att det är dags att sätta sig ner och se vilken kompetensutveckling som skall prioriteras. Just nu måste skolledarna utmana sig själva och sin prioritering. För det kanske är andra saker som kräver förtur nu. Det kanske inte går att basera sin egen prioritering på hur det alltid har varit. För det är inte som det alltid varit längre. I Bjästa kunde en flicka bli utsatt för grova kränkningar i ett år på nätet utan att skolledaren visste det. och när skolledaren inte vet, så kan skolledarna heller inte prioritera vad som måste gå före i kön. Att vara skolledare är ibland ett ensamt jobb. Nu måste ni kliva ut i korridoren och möte eleverna. Prata med dom om deras nätvardag och prata med din personal. Hänger dom med? Tycker dom att de kan stötta och hjälpa de barn och unga som råkar illa ut på nätet. Eller för den delen, kan vara en närvarande vuxen i samtalet som handlar om en nätvardag som INTE innehåller kränkningar? Eftersom den här kunskapen (oftast) lyser med en stark frånvaro hos lärarutbildningarna så hamnar det på skolledarnas bord. Prioritera den kompetensutveckling som behövs, inte den som traditionellt skall genomföras.
  3. Tid. För att sedan kunna implementera den nya kunskapen i arbetet krävs tid. Nu menar jag inte att pedagogerna ska få avsatt arbetstid för att surfa(även om det vore en bra åtgärd inledningsvis för att få upp kunskapen om nätet) men jag tror att visa positioner i kollegiet behöver tid till detta. Om vi bara tar en sådan sak som likabehandlingsplanen. När jag är ute och föreläser kan jag se stressen växa hos de som är ansvariga för likabehandlingsplanen. För att som det ser ut nu så skriver de flesta skolor ett helt nytt kapitel som enbart handlar om nätet, istället för att gå igenom de befintliga och fungerande rutinerna som finns och sätta in nätet i detta. Men detta går inte på en kafferast, utan kräver mer tid. Här måste återigen skolledaren utmana sig själv och sin prioritering. Detta är ett arbete som måste göras nu. För om ett par år kommer det krävas ÄNNU mer av personalen för att hinna ifatt.

Utöver detta så finns det ju även ett stort ansvar som vilar på de som bestämmer över skolledarna samt de som basar på lärarutbildningen. Internet tar över så många funktioner i samhället och blir mer och mer betydande för barn och unga i Sverige idag. Vi kan inte längre sitta och hoppas att utvecklingen skall stanna av. För det kommer den inte att göra. Snarare tvärtom. Det kommer bara gå fortare. Jan Björklund säger att läraryrket är det viktigaste yrket i ett land som vill satsa på utbildning. Jag säger bara: visa det då.

Bra ledarskap smittar av sig.

Unga snackar nätet med Surfa Lugnt

22 april 2010

Idag, torsdag den 22 april kommer ett gäng unga snacka om vardagen på nätet tillsammans med Surfa Lugnt i ett fokusgruppssamtal. Det kommer att bli ett intressant samtal tror vi. För en gång skull är det de unga själva som kommer till tals och inte vi vuxna som ska ”förstå sig på”. Resultatet av samtalet kommer ni att få ta del av här på surfalugnt.se inom kort. Håll utkik!

Pedagoger, utamana er själva.

19 april 2010

Ett bra sätt att som pedagog lära sig mer om unga och nätet tycker jag är att jobba onlinebaserat tillsammans med sina elever. Ibland så kan det vara svårt att komma på hur man ska göra detta. Ska man ha lektioner online, på ett community, som blev väldigt populärt när Lunarstorm var som störst? Eller ska man använda sig av interaktiva läromedel som är fokuserade på onlineaktivitet?

Alla sätt är som bekant bra utom de dåliga. Ett tips som jag fått bra respons på från pedagoger det är att utmana sig själv i hur man bygger upp sina uppgifter till klassen. Kan jag förlägga något på nätet? Kan jag låta eleverna redovisa på nåt annat sätt än vad de brukar. På det här sättet kan du känna dig säker i frågeställningarna och i den pedagogiska utmaningen gentemot dina elever, men du kan samtidigt låta de använda sig av arenor som är aktuella och relevanta i deras värld.

Nu är det ju snart val, och då är det ett ypperligt tillfälle att låta eleverna utforska partiernas onlinearbete. Istället för att skicka alla ner till valstugan i centrum så be dem kolla upp partierna på Twitter, i bloggar, på sociala medier och varför inte be dem kolla efter partiernas digitala reklam, och se hur de tycker att de utnyttjar det digitala för att få fram sitt budskap. Att ställa det digitala gentemot det analoga(valstugan och tryckt material) gör att man kan se om de talar på olika sätt till de olika målgrupperna. Inför förra valet så såg man hur partierna kraftsamlade inne på Lunarstorm. Vilket kommer bli detta vals Lunarstorm? Förmodligen Facebook.

En annan bra grej är Webbstjärnan, en tävling som går ut på att bygga en webbplats för sitt skolarbete och vara med och tävla om 20 000 kronor! Under tävlingens gång får man webbhotell i ett år och valfri ledig .se adress. Nu är det tyvärr försent att anmäla sig till vårens tävling. Men den 19 maj är det prisutdelning, så kolla in den och alla årets spännande bidrag. Visa eleverna och låt er inspireras inför nästa års tävling!

Man får säga ifrån även på nätet.

07 april 2010

En sak som man ofta glömmer bort i sammanhanget unga och nätet är det personliga ansvaret. Vi vuxna har en tendens att bli tekniska i vår disskusion om unga och Internet. Hur fungerar det? Kan man dela allt? Ligger bilden kvar för alltid? Kan alla se det jag skriver?

Detta är ju en del av det som vi behöver lära oss. En annan sak det är ju att vi behöver lära oss och barnen och de unga att man faktiskt både kan och FÅR säga ifrån även på nätet. På nätet är det ofta ganska lätt att skylla ifrån sig. Man behöver inte ta ansvar, det är alltid nån annan som skickade det taskiga innan jag gjorde det. Jag tycker det är väldigt viktigt att vi talar med barnen tidigt att man faktiskt kan och ska säga ifrån även på nätet. För om vi användare inte säger ifrån, vem ska då göra det?

En vanlig villfarelse det är att det är sidorna själva som ska sköta detta. Visserligen en fin tanke, men ofta en omöjlighet. När sidorna får många medlemmar så går det helt enkelt inte att kunna kontrollera allt material som läggs upp. Om vi tar Bilddagboken som exempel. När jag skriver detta är klockan 12:30, hittils idag så har det laddats upp 42 611 stycken bilder av 16 145 olika personer. Dessa siffror ökar för vajre minut. Man ska inte helt avsäga sidorna ansvaret för innehållet som finns, men jag tycker att det finns några som VERKLIGEN kan få bort alla kränkande bilder och det är dom som tittar på bilderna.

Varje gång du ser en kränkande bild så kan du anmäla den även om det inte är du som blir kränkt på bilden. Detta är nåt som man inte so ofta talar om. Utan på nätet fokuserar man hela tiden på att man själv måste bli utsatta för att man ska anmäla och/eller säga ifrån. Medan man på ex skolan talar om att man ska komma och tala med en vuxen om man ser nån bli utsatt för mobbning. Varför kan vi inte ta det tankesättet och applicera på nätet?

Helt enkelt: Om du ser någon bli utsatt på nätet så säg ifrån! Anmäl bilden/texten, tala om vad du sett för en kompis eller en vuxen. Säg ifrån till den varit elak(om du känner att du vågar det.).

 
Information om kakor / cookies