Arkiv för juli, 2010

Hallå där! Jag sitter och är förvånad över att det finns så många olika sätt att skriva om vädret på. För det är det mina vänner gör på facebook nu under sommaren, känns som att nästan hälften av alla statusuppdateringar handlar om vädret. Antingen är det för varmt eller för kallt, och ”mittimellanvädret”, det duger inte heller. Svenskar under semester och sommarlovstider är väldigt väderberoende. Själv tycker jag bara att det är skönt med 10 veckors ledighet, för snart börjar skolan igen! Ha en fortsatt trevlig sommar och hoppas ni får tur med vädret!

Här har ni en länk till ett ganska roligt klipp som finns på youtube, en lång, men klockren målgest! (:

Ebba/tonårspanelen

Hej!

Under sommaren blir det ofta mindre aktivitet på de sidor jag är ute på. Då passar jag på att utnyttja min nyfunna fritid till att spela TV-spel.
Jag spelar i princip aldrig TV-spel annars (jag spelar mycket på datan men på grund av att jag måste flytta iväg från den för att sätta på tv:n så blir det inte mycket spelande där C: ). Men så fort det blir lov så tar jag ofta upp mina oavslutade TV-spel och fortsätter på dem. På grund av att jag spelar så sällan så kan jag ha ett spel jag fick för flera år sen men fortfarande inte klarat. Jag brukar hamna i en cykel där jag fastnar i spelet och slutar spela det för att sedan fastna igen, för att sedan fortsätta igen osv.
Annars jobbar jag mycket med olika program och försöker slutföra den ändlösa mängden projekt jag är inblandad i, allt från fandubbing till spelskapande osv.
Och så är det den nya animesäsongen förstås! Denna sommar är den fylld med intressanta titlar som jag dessvärre ännu inte hunnit ta mig en titt på. Bl.a. Bungaku shoujou som handlar om en flicka som är en bokslukare, på riktigt alltså! Hon är en demon som behöver äta litterära verk för att överleva.
Jag hoppas att jag kan få en chans att ta mig en titt på denna titel senare.
Surfa lugnt!

//Sara, tonårspanelen

Idag på morgonen genomförde Fryshuset ett morgonseminarium i Almedalen kring rubricerat ämne. Meningen, var enligt moderatorn Maria Soares Fryshuset, inte att hitta lösningarna och svaren på det svåra som hände i det lilla samhället Bjärsta i början av året, utan att skapa en debatt och få igång en debatt i samhället om hur vi kan tackla liknande händelser på ett bättre sätt framöver.
Det som hände var komplext. En underårig flicka blev våldtagen av en 15-årig pojke som gick på samma skola. Ord stod mot ord. Pojken erkände efter ett tag med en berättelse som stämde överens med flickans. Han tog dock senare tillbaka detta. Till detta följde det lilla samhällets, och omvärldens reaktioner som till stor del skedde på nätet. Grupper skapade på Facebook. Stämningen piskades upp. Många tog parti för pojken och rykten spreds med eldens hastighet. Pojken flyttades från skolan. Flickan fick efter en tid flytta till en annan ort i Sverige.

Diskussionen på seminariet handlade om vad som var orsaken till att det hela utvecklade sig och på många sätt spårade ur. Var det Internets fel? Ungas dåliga självkänsla? Bristen, eller kanske i detta fall till och med närvaron, av vuxna? Eller var det något helt annat? Synpunkter som framkom var att många inblandade saknade ansvarskänsla och civilkurage nog att säga ifrån. En annan aspekt som togs upp var att existerande maktstrukturer möjliggör att det som hände faktiskt händer. Ytterligare en tanke var att det lilla samhället i sig, där alla känner alla, möjliggör en förnekande attityd och skitsnack.

Seminariet avslutades med att alla närvarande skulle fundera över, och gärna uttala, hur just han eller hon på ett konkret sätt kan bidra till att minska riskerna för liknande förlopp framöver.
Det hela blev ett intressant och tänkvärt seminarium.

Ibland blir tillvaron krånglig. Då kan man behöva någon att tala med. Någon som kanske inte arbetar professionellt med stöd av unga utan någon helt annan. Någon som inte sätter diagnos eller ger en råd och styrning utan som kanske bara lyssnar. Dessa frågor diskuterades på ett seminarium i Almedalen som Tjejjouren och Killfrågor höll tillsammans nu på morgonen.

Det finns finns sedan länge jourer för utsatta kvinnor, men det har fattas ett forum för unga kvinnor. Problemen har visat sig vara av olika art och behoven av stöd ser annorlunda ut. Av denna anledning har www.tjejjouren.se startats upp. Här finns det alltid någon att tala med om man blivit utsatt för våld, andra typer av kränkningar eller om man mår dåligt av andra skäl. Här finns ingen anmälningsplikt utan snarare ett tystnadslöfte för den som tar kontakt. Detta är inte alltid självklart vid en kontakt med sociala myndigheter.

För killar finns det å andra sidan en mycket kort histora av stöttande verksamhet. Det finns idag så många gällande normer och bilder av hur killar ska vara. Vi talar så lite om mångfalden. Av denna anledning har www.killfrågor.se startats upp där man både via mail och chatt kan bolla stort som smått.

Det gemensamma för denna typ av verksamhet är att tröskeln för att ta kontakt är lägre när kontakten kan ske digitalt och anonymt. Och, när tröskeln är lägre så kanske problematiken kan angripas långt innan det jobbiga har gått för långt.

Arrangör: Fryshuset, 6 juli

”Dem ha lixom inte fattat att grejen me Internet är å kunna få tag på dem jämt å inte tvingas berätta sånt man inte vill prata om. De är typ bara ni som verkar ha fatta de.”

Fryshusets Nätvandrare pratar dagligen med hundratals barn och unga. De berättar om sina lyckligaste stunder och om sina mörkaste hemligheter. Och de säger att de vill ha tillgång till lyssnande vuxna – helst på nätet. I en smyglansering av Fryshusets nya metodbok PRATA! – En instruktionsbok om samtal med unga online hölls ett seminarium som engagerade både inbjudna talare och publik kring frågor om vuxnas närvaro i ungas nätvardag och vad som hindrar dem från ett större engagemang.

I panelen:
Krister Thun – Friends,
Ewa Thorslund – IT–företagarna
Carolina Guillén Åkerlind – Fryshusets Nätvandrare.

Maria Soares Lindberg, ansvarig för Fryshusets Nätvandrare, var moderator och ställde ett antal frågor som såväl publik som panel fick resonera kring och försöka besvara.

Varför är det viktigt att det finns vuxna på nätet?

– Man kan vända på frågan och fråga sig varför inte vuxna skulle vara där. Den största anledningen är ju att barn och unga hänger där, att det är en social arena för dem, sa Krister Thun, Friends.

– Vuxna kan tillföra erfarenheter och perspektiv som unga inte har, tyckte publiken.

Vilka är de största hindren för dem som arbetar med barn att finnas på nätet?

– Ett hinder kan komma från vuxna själva, ett hinder som finns i huvudet i en slags okunskap och rädsla. Det kan bottna i en känsla att det ska bli svåra och tunga ämnen att hantera på nätet, att det kan bli jobbigt när det i själva verket oftast handlar om att bara var där och kommunicera, sa Krister Thun. .

– Det kan också handla om tekniska hinder, till exempel brandväggar och liknande som skolor har, sa Carolina Guillén Åkerlind från Fryshusets Nätvandrare

– Integritetsfrågor, lagstiftning, PUL kan kännas som hinder, man famlar och vet inte vilka uppgifter man kan spara och vad som är ok eller inte, kommenterade Ewa Thorslund, från IT-företagen och Surfa Lugnt.

– Ett annat hinder skulle kunna vara kan vara en resursfråga. Unga är på nätet kvällstid, det måste även vuxna vara då. Då gäller det att hitta folk som vill och kan, var en kommentar från publiken.

Vilka är de största hindren för föräldrar att finnas på nätet?

– Föräldrar kan vara lite flata, man tycker allt med internet känns svårt. Då är det lättare att stoppa huvudet i sanden och låta barnen vara där ändå. Men det få föräldrar som skulle resonera likadant kring barn och elsäkerhet, oavsett om ens egna kunskaper är lika bristfälliga där, sa Ewa Thorslund.

– Det kan vara så att man som förälder inte riktigt förstår vad barnen gör på nätet. Till skillnad från många vuxna har barn interaktion på nätet, man kommunicerar med andra. Om barnen har varit ute ur hemmet och hängt med vänner under kvällen brukar man som förälder ställa frågor vilka de har träffat, lika naturligt borde det vara med internet, sa Krister Thun.

– Det kan ju också vara så att vissa föräldrar har nätet som en avlastningszon, när barnet sköter sig själv och de får egen tid, fortsatte han

– Fast vuxna börjar bli mer medvetna om att nätet är kommunikation, många har till exempel Facebook idag och det borde gå att förstå att unga gör ungefär samma saker, sa Carolina Guillén Åkerlind.

På frågan om säkerhetsprogram som bevakar vad unga gör på nätet var såväl panel och publik överrens om att det kan finnas sammanhang då sådana program kan vara ok, men mer som ett komplement. Absolut viktigast är att skapa en bra dialog med barn och unga som bygger på förtroende där man kan prata naturligt om det mesta som händer på nätet.

PRATA! – En instruktionsbok om samtal med unga online lanseras i september och är framtagen av Fryshuset i samarbete med Motala kommun. Den vänder sig framförallt till professionella som arbetar med barn och unga och som vill bli bättre på att kommunicera med unga via nätet, men även föräldrar kan ha stor nytta av boken. Såväl metoder, förhållningssätt och juridiska aspekter tas upp i instruktionsboken.

Fler vuxna som finns med bland barnen även utanför lektionstid i skolan, bättre kunskaper om barn och ungas IT-vanor bland skolpersonal och obligatoriska moment kring hur man förebygger och hanterar mobbning i lärarnas, rektorernas och fritidsledarnas utbildningar. Det var några av de krav som BRIS, Barnens Rätt i Samhället, ställde till politikerna när de höll ett seminarium kring mobbning och nätmobbning i skolan, under måndagens Almedalsvecka.

14 procent av drygt 21 000 kontakter till BRIS under 2009 från barn och unga handlade om mobbning. Inte sällan är BRIS deras första kontakt eftersom de inte vet var de ska vända sig med sina problem.

– I bästa fall är skolan en plats som ger kunskap, vänner och självförtroende, en plats där man blir sedd, får känna sig duktig och lär sig fungera socialt. Men för allt för många barn är det en plats där de möter fysiska och psykiska kränkningar, en plats där man i korridoren kan bli kallad ”fetto” eller ”jävla aphuvud”, där man möts av trakasserier och olaga hot, berättade Rosie Skoog, chef för BRIS region Mitt, med utgångspunkt utifrån de upplevelser som barn delger BRIS via telefon, chat och mejl.

De barn som drabbas av mobbning mår fruktansvärt dåligt och inte bara skolarbetet påverkas, utan alla relationer – till lärare, kompisar och föräldrar. De känner sig ensamma och isolerade, och mobbningen sker ofta när vuxna inte närvarar – på rasten, i korridoren eller på nätet.

Många barn upplever också att vuxenvärlden förminskar problemen, att de inte blir tagna på allvar och att inte skolan gör något för att förändra eller förhindra den mobbning som sker. Hälften av alla barn som hör av sig om mobbning till Bris säger att deras skola överhuvudtaget inte har reagerat på vad de har utsatts för. När skolan väl gör något handlar det oftast att flytta på den som blir mobbad.

– Vilken signal ger det, när lösningen är att det mobbade barnet måste byta skola? Jag tror skolledning, lärare andra vuxna i skolan måste börja se mönster och strukturer istället för att bara titta på individnivå, sa Rosie Skoog.

Idag är det inte heller säkert att det ens hjälper att flytta skola, när mobbning på nätet är en del av den mobbning som sker i skolan. Den typen av kränkningar stannar också kvar längre.

– Den som byter skola är bara två googlingar bort. Sammanhanget finns kvar oavsett om man byter skola, sa Johnny Lindqvist, Surfa Lugnts expert som deltog i panelsamtalet under seminariet tillsammans med Lars Arrhenius, Barn- och elevombud, Skolinspektionen, Sofia Larsen (c), riksdagsledamot, Monica Green (s), riksdagsledamot och Christina Ellfors-Sjödin, rektor.

Därför är det viktigt att lärare och pedagoger engagerar sig i ungas liv på internet även om man ofta ligger efter de unga i kunskaper kring nätet.

– Prata med barnen om nätet är Johnnys Lindqvists råd, och ta in kunskap av dem. Och skilj inte på mobbning på nätet och mobbning på skolgården i planer och åtgärder mot mobbning, de hänger ihop.

Göran Harnesk, BRIS generalsekreterare, presenterade under mötet ett antal åtgärder som BRIS hoppas att Sveriges politiker ska arbeta för. Dessa var:

- Obligatoriska moment på lärar-rektors – och fritidsledarutbildningarna om hur man förebygger och hanterar mobbning

- Evidensbaserade metoder för förebyggande arbete som åtgärder samt utbildning i dessa metoder

- Ökad vuxentäthet och närvaro av vuxna där barnen är

- Ökad kunskap bland skolpersonal om barns IT-vanor

Vill du läsa mer om hur BRIS arbetar mot mobbning och för att påverka politiker att agera kraftfullare i frågan – besök www.barnperspektivet.se.