Arkiv för ‘Blogg’ Kategorin

Facebook som förälder.

28 februari 2011

För nån vecka sedan blev jag intervjuad av familjeliv.se om föräldrar och sociala medier. Alltså hur beter sig föräldrar på nätet. Då det är mer regel än undantag att någon av föräldrarna är aktiva på internet i någon form så kan det vara viktigt att tänka på hur man talar om sin vardag och sitt barn på nätet. Många föräldrar(inklusive jag själv) publicerar gladeligen bilder på sina små barn på facebook och bloggar. Man berättar utan att tänka sig för exakt hur vardagens vedermödor tonar upp sig. Man fotar barnet på utflykten på helgen och publicerar det på facebook.

Och frågan man ställer sig då: är det fel att göra så?

Svaret: Nej självfallet är det inte fel att vilja dela med sig av sin vardag till sina vänner. Men det finns några saker som jag tycker man ska tänka på.

  1. Vet barnet om att du publicerar bilder av familjens liv på nätet? För barn kan det bli en otrygghetsfaktor att veta att allt som görs hemma och med familjen kommer bli publikt för föräldrarnas vänner. I vissa fall så kanske läraren i skolan, eller pedagogen på Daghemmet är kompis med mamma eller pappa på facebook, så att de kan veta saker om familjens liv som barnet inte vet eller vill att de ska veta. Så prata med barnet om hur det känner för att familjens liv blir en publik händelse.
  2. Om du delar med dig av mycket bilder, så kommer ditt barn förmodligen att göra det med. Barn gör inte som vi säger utan som vi gör, är en populär sägning. Och alla som har barn vet att den stämmer perfekt. Så det kan faktiskt vara så att det är vi vuxna som lär barnen att dela med sig av sina bilder till vännerna på internet. OM du vill att ditt barn ska ha en restriktiv användning av nätets alla dela-funktioner. Då måste du se till hur du själv använder internet när ditt barn ser.
  3. Prata med ditt barn om vilka som kan se det man delar med sig. Om du själv är en sådan som delar med dig av mycket information om ditt liv, så är det bra att förklara vilka man delar med sig till. Så att de förstår att du (förhoppningsvis) inte delar ut bilder av familjen till vem som helst.

Givetvis ska man göra det som känns bäst för en själv. Så se mina råd som just råd och inte regler. Vill du läsa hela artikeln kan du göra det här. Nedan följer några råd som man kan tänka på om man känner att man vill ha hjälp i den här frågan.

  1. Var medveten om att bilder och information som du delar med dig av på Internet kan finnas kvar länge.
  2. Tänk på vem du publicerar för och se till att bara de du vill kan se det du lägger ut.
  3. Prata med barnen om sociala medier. Se till att de förstår och accepterar det som du gör där.
  4. Var lyhörd och visa barnen. Fråga om det är okej om du lägger ut bilden eller checkar in på kaféet. Det handlar inte bara om ditt liv, utan om ert tillsammans.
  5. Lägg inte ut saker slentrianmässigt. Tänk till en extra gång först.
  6. Alla barn är olika. Känn av hur just ditt barn upplever dina nätvanor.
  7. Om du lägger mycket tid på sociala medier, visa barnen att de kommer i allra första hand.
  8. Prata med andra föräldrar om hur de gör och vad deras barn tycker.

Fanfiction

27 februari 2011

Som den fanatiska bokmal jag är, och har varit sedan jag lärde mig läsa, kom begreppet fanfiction och allt det innebär mycket välkommet till mig för drygt två och ett halvt år sedan när jag bytte skola. För er som inte vet; fanfictions är fortsättningar, alternativa händelser, eller allmänt en historia som utspelar sig i en annan författares värld, med en annan författares karaktärer.

Till en början höll jag mig till att leta efter ny fanfiction, eller fanfics som det ofta kallas, där jag kände mig hemmastadd. Mina två Harry Potter nördiga kompisars fanfics läste jag och även de som gick att hitta på Kpwebben under forumet Noveller. De flesta var någorlunda lika varandra, men jag trivdes i denna mindre värld, där jag, som sagt, kände mig hemmastadd.  Dessutom var de på svenska och trots att jag läst några böcker på engelska så var det svårt, jag var trots allt inte mer än tolv.

Nåväl, i höstas, efter att vid något ynka tillfälle läst en novell där, skapade jag en användare på den internationella hemsidan Fanfiction.net – Unleash your imagination, för att kunna skriva en review på en engelsk Harry Potter fanfic jag läst. Min review skrevs på något knagglig engelska, där jag avslutade med att ursäkta mig, men engelska var mitt andraspråk. Författaren, en amerikansk tjej i tjugoårsåldern, svarade mig att det inte spelade någon roll, och försäkrade att jag var bättre på engelska än hon på svenska.

Jag hade hittat hem. Hela höstlovet ägnade jag åt att sluka noveller, alla engelska, och oj, vad det var härligt! Jag tror att de flesta bokmalar får en särskild känsla när man läst färdigt en av de där guldpärlorna till böcker, när det känns som man fortfarande sitter fast i bokens värld trots att boken är slut. Aldrig mer! Framförallt Harry Potter kan du hitta nästan oändligt material om, om man vet precis var man ska leta.

För tillfället är jag helt inkörd i Narnia fanfics, faktiskt sitter jag och en sådan just nu. Jag har lagt upp min första one-shot (en berättelse på ett kapitel, som en novell) på svenska (Harry Potter) och är mitt uppe i skrivandet av min första (!) fanfic på engelska (Alex Rider av Anthony Horowitz), som jag på tre kapitel fått 27 reviews på, från folk bland annat ifrån Sydafrika, Tyskland och USA. Jag spånar dessutom på en Narnia idé, men den är långt ifrån påbörjad ännu.

Förutom det faktum att jag älskar känslan av att utforska alla dessa världar ytterligare så förbättrar fanfic.net min engelska något otroligt! Det känns ganska fantastiskt att göra vad jag gjorde häromdagen, sitta i en tvåstolslift i Österrike och lyckas prata flytande engelska med sexåriga Maria från England. Jag har fanfic att tacka för det och det är jag otroligt tacksam för!

Fanfiction.net är mitt andra hem, det enda jag gör på min mobils internet och den plats jag har mitt engelskabetyg och min stigande kreativitet att tacka för. Riskera att bli beroende, men prova att besöka den, för du kommer, om du är en riktig bokmal, inte kunna komma undan.

Nej, nu drar jag mig iväg till Narnia, där Edmund Pevensie väntar!

Cheers,
Anna /tonårspanelen

Ny omgång av ”unga, sex och Internet”.

18 februari 2011

Ungdomsstyrelsen kommer i år att köra en omgång till av kurser och utbildningar kopplade till undersökningen Se mig och metodmaterialet Ses offline. Som handlar om sexuell exponering och exploatering av unga på Internet. Kursen kommer ges i Jönköping, Stockholm och Sundsvall.

Några som gick kursen förra omgången säger så här i i Dagbladet. Kurens behandlar både vad man ska tänka på i akuta situationer, men handlar även mycket om det förebyggande, och att höja medvetenheten bland vuxna om ungas nätvardag.

För att läsa mer om utbildningarna och anmäla dig, klicka här.

Mobilen som dator.

14 februari 2011

När man pratar om unga och Internet så pratar man ofta om datorn. Om att sitta framför datorn, hemma i sitt rum, eller i soffan eller vid köksbordet. Men är det inte dags att vi börjar tänka nytt kring detta? Om man tar sig en titt runt bland sina medpassagerare i kollektivtrafiken, eller på tåget så märker att fler och fler sitter och surfar via mobilerna. Och detta i sig är ju inget nytt, man har kunnat wappa via mobilerna i ett par år redan. Men det ”nya” är ju det som kommer med de nya smarta mobilerna. Som i praktiken är som en liten dator med fullt fungerande internet.

iPhone ställde hela mobilindustrin upp och ner och nu tävlar alla om att ha den bästa och smidigaste webbläsaren i sina mobiler. På sikt kommer det innebära att i princip alla mobiler kommer att ha en mycket bra uppkoppling. Så internet finns då inte bara med dig hem, utan med dig även på vägen hem. Bland unga (12-16) så är det hela 32% som klassas som högkonsumenter när det gäller mobiler. Mobilerna är det media som har högts procentdel av högkonsumenterna. Faktiskt mer än både TV och Internet! Nu gäller dessa siffror 2010, och de smarta telefonerna hade inte riktigt letat sig ner i åldrarna. Något som vi kan räkna med inom 2-3 år. Dels för att vi vuxna skaffar nya mobiler, och då är det brukligt att man ger de gamla till barnen. Och dels för att de sk smartphones kommer bli billigare och standard.När det skiftet verkligen slår igenom så kommer det utmana hur vi vuxna behöver se på användandet av Internet. Det kommer sätta högre krav på att vuxna i barns närhet har lite mer koll på Nätvardagen.

En annan sak som organisationer som arbetar för att stödja barn och unga kommer behöva se över inom kort är hur deras hemsida ser ut om du surfar till den från mobilen. För om utvecklingen fortsätter som idag så kommer fler och fler leta reda på sin information via mobilen. Då funkar många av de site-strukturer som används idag dåligt. Allt för detaljerade sidomenyer är till exempel en sådan sak som inte gör sig så bra i mobilen. Även vår site skulle behöva göras kompatibel för mobila webbläsare.

Internet är ingen lek, det är en del av livet!

08 februari 2011

Den 8 februari är det Safer Internet Day, en viktig dag som varje år organiseras i 65 länder för att jobba mot ett säkrare internetanvändande. Årets ämne, ”it´s not a game it´s your life” ska belysa att Internet har gått ifrån att vara en fritidssyssla till att bli en stor och naturlig del av ungas liv.

I flera tragiska fall under 2010 har det visat sig att de vuxnas okunskap om ungas nätvardag har lett till att kränkningar och övergrepp kunnat fortgå helt öppet. Surfa Lugnt tror inte på skrämselpropaganda när det gäller unga och internet, men vi vet att det är viktigt för vuxna i barns närhet att ha kunskap om ungas nätvardag.

Under Safer Internet Day uppmanar alla medlemsorganisationer i Surfa Lugnt  sina anställda att publicera den här texten på sin blogg eller mejla till sina vänner.

Du kan också hjälpa oss idag genom att sprida den här texten, så att fler vuxna kan ta sig tid att bli mer närvarande i de ungas liv online. Ett snabbt och enkelt sätt att lära sig är att besöka den här sidan www.surfalugnt.se eller www.facebook.com/surfalugnt för att läsa mer om våra råd och tips hur vuxna kan bli mer närvarande i ungas Nätvardag.

Uppdatera gärna din status med den här texten:

Unga behöver ansvarsfulla vuxna online. Idag är det Safer Internet Day. Sprid budskapet genom din statusrad! www.facebook.com/surfalugnt

Tack för att du hjälper barn och unga till en säkrare nätvardag!

Surfa Lugnt

Igår Lunar, idag Facebook, imorgon…

07 februari 2011

Förra året gick två stora ungdomscommunitys i graven: Playahead och Lunarstorm. Lunarstom som på sitt sätt satte agendan för hur vi i Sverige skulle prata om unga och nätet. Ungdomsgård på nätet, var ett populärt uttryck i början av 00-talet när det skulle förklaras vad Lunarstom egentligen var för något. De vuxna ställde sig skeptiska och frågande till Lunarstorm. Hur skulle man förhålla sig till det, var det farligt att de unga hade en digital mötesplats där vuxna inte kunde på ett lätt sätt övervaka de ungas sociala liv?

I svallvågorna av Lunarstorm så startades det mängder av nya ungdoms-communitys på nätet. En del blev relativt framgångsrika andra han knappt lanseras förrän de dog igen. Det gick här en trend med att alla bolag, organisationer och varumärken skulle ha sitt eget Lunar, man skapade hemsidor med avancerade communitylösningar så att de unga skulle hitta sitt nya favorithäng just hos dom. Många, för att inte säga alla de satsningarna gick i diket, för att de helt enkelt var tvåa på bollen, och ingen var riktigt lika bra som Lunarstorm.

Lunarstorm fick under sin storhetstid klä skott för allt dåligt som hände på nätet, föräldrar startade motrörelser mot det laglösa landet. Men egentligen så var det inte så farligt om man tänker på vad som är här nu. För på Lunarstorm(och även Playahead för den delen) så var det begränsat utrymme för kommersiella aktörer att fritt ta sig in. Givetvis fanns det reklam, för vad skulle de annars tjäna pengar på, men det var ganska tydligt att det var reklam. Samt att det faktiskt fann anställda var enda uppgift var att se till att användarna mådde bra. Man kunde med ett mail eller ett telefonsamtal ringa upp Lunarstorm och prata om sin oro. De tog även fram ett material mot föräldrar som förklarade vad Lunarstorm vad för något.

Idag finns inte Lunarstorm längre, och allt tyder på att det nog inte kommer komma ett nytt svenskt stort community som äger målgruppen på det sättet som Lunar gjorde. Idag har vi något helt annat, idag har vi Facebook. Nästan alla svenska Communitys som stängt senaste tiden har direkt eller indirekt angett Facebook som anledning. Man vill helt enkelt vara där alla andra är. Och just nu är ”alla” på Facebook.

Facebook är en så stor sida att det knappt går att fatta det. Bara i Sverige så är det ungefär 3,6 miljoner medlemmar. Det nya med Facebook är att det var de vuxna som hittade dit först. Det är på senare år som de yngre letar sig dit. Och trots att det är en 13 års gräns så visar undersökningar på att 3 av 4 i årskurs 6  har ett konto på Facebook. Det märkliga med Facebook, som då är en mycket större och egentligen ”farligare” plats på nätet än Lunarstorm, så är de vuxna reaktionerna relativt sansade. Dels handlar detta om att vi idag har en helt annan förståelse för digitala mötesplatser än för 5 år sen, men även för att de vuxna är bekanta med Facebook. De vet hur det fungerar och hur det ser ut, då finns känslan av kontroll på ett annat sätt än när man ställs inför nåt som man inte har en aning om vad det är.

Jag tycker inte att man ska var allt för orolig för att unga är på Facebook, jag tycker det är bra att vuxna är på de digitala mötesplatserna så att de kan hjälpa de unga som råkar illa ut. Imorgon är det Safer Internet Day, då kommer alla som vill kunna vara med i vår manifestation för att få fler vuxna att bry sig unga nätvaradag. Så håll ögonen öppna!

 
Information om kakor / cookies