Arkiv för ‘Blogg’ Kategorin

Hur facebookar man smart som förälder?

28 mars 2013

Givetvis så är det omöjligt att svara på frågan i rubriken. Då det inte finns nåt bra svar egentligen, då alla facebookar på olika sätt och med olika syften bakom sitt facebookande.

Jag tänkte tipsa om är några saker som man kan tänka på som förälder i sitt användande av facebook, men även andra sociala medier. De sociala medierna har blivit en naturlig del av vår vardag, och utan att tänka särskilt mycket på det som delar vi med oss av vår vardag till de personer som vi har i våra nätvärk. Och likt våra barns nätverk spå sociala medier så är det ofta en blandning av folk som vi känner väldigt väl och folk som vi knappt känner.

På Surfa Lugnt har vi tagit fram några tips på hur man som förälder kan tänka i sitt användande av sociala medier. Och vi har tagit utgångspunkt från barnens perspektiv. Många barn kan känna sig otrygga i att deras vardag delas med för dem okända människor. Ta de här tipsen till dig och använd dom utifrån vad du tycker känna bra. Men jag tror att det kan vara bra att vi som föräldrar tänker på hur vi gör våra barn tillgängliga i våra egna sociala kanaler, om vi sedan har en önskan om att prata med barnen om att inte dela med sig för mycket…….

 Här kan du ladda ner vårt tipsblad, som bla innehåller ”Så facebookar du smart som förälder”. Vill du även beställa tipsbladet i pappersform så hittar de den länken här.

Givetvis är det helt gratis.

Låt inte skräcken och rädslan få sätta agendan.

17 mars 2013

I kölvattnet av den tragiska händelsen i Kumla kommer olika goda råd flytande upp till ytan. Råd som att vuxna måste kontrollera sina barn mer på nätet, att unga måste ha tydliga regler för vad de ska publicera, att skolan måste hinna ikapp för att kunna stävja ungas nätanvändning. Inget av det anser jag är vägen framåt.

Men först tillbaka några dagar i debatten. Nyheten slår oss att en ung människa tagit livet av sig pga att hon utsatts för nånting på nätet. Vi vet att det fanns en hatsida på facebook, vi fick veta att skolan blivit anmäld tidigare och att ett nätalias misstänktes för att ha inblandningen i händelsen. Nätaliaset hade förövrigt blivit polisanmält i januari, men inget hade hänt med den utredningen. Egentligen så visste vi inte så mycket om vad som hade hänt. Ändå så var många uppe på barrikaderna och skyllde detta på barnen. Att det var skolkamraterna som hade drivit flickan till dessa handlingar.

Jag kan så här i efterhand känna mig lite illamående i hur snabbt barnen pekades ut som förövare i detta. Hur fort många började vifta med skräcksiffror för att belägga att detta måste vara  ett verk av elaka barn som använder nätet som en arena för sitt hat. Nu visar det sig att det inte var så. Att det snarare var en samlad bild av utsatthet som omöjligt kan ha gått de vuxna runt henne förbi. Det vi ser är en flicka som är utsatt från så många håll samtidigt i sin vardag och dessutom blir sexuellt utsatt av en vuxen man på nätet. I många av de fall som jag studerat av unga som blir sexuellt utsatta på nätet så finns det ofta en situation av utsatthet utanför nätet. Om man går igenom de fall som finns dokumenterade kring bla grooming så är det sällan det är de trygga barnen som blir utsatta. Men vi ska inte gå in för djupt i detta fallet, då vi ännu inte fått se alla delar av det. Och som jag varit inne på tidigare i detta inlägg kan det vara farligt att börja peka ut riktningen mot de skyldiga innan man vet vad som hänt.

Det jag vill lyfta blicken emot är i stället det råd och tips om hur vuxenvärlden ska stävja ungas nätanvändning  Jag tror inte på förbud. Förbud gör ofta att man hamnar i ett ännu värre läge om det verkligen händer nåt. För att genom att förbjuda nåt, så kanske man inte bryr sig om att lära sig mer om det man förbjuder. Vilket gör att man förmodligen inte kan hjälpa sitt barn om de bryter mot förbuden och råkar illa ut. Dessutom så flyttas gränserna hela tiden för hur unga använder digitala arenor, vilket gör att själva förbuden hela tiden måste uppdateras. Och om barnen bryter mot förbuden och råkar illa ut, kommer de då våga berätta om det?

Jag tror heller inte på att rekommendera till mer anonymitet. Då själva faran i nätet kan vara anonymiteten. Att vi inte vet vem som skriver till och om oss. Om vi skulle uppmana alla unga att i så stor utsträckning som möjligt vara sig själva, så skulle anonymiteten bli till en varningsklocka. Många vuxna varnar barnen för att vara anonyma och skapar sedan själva konton utan att vara ärliga om vem de är. Detta anser jag inte är vägen framåt. Vi måste hitta ett sätt där vi inte fokuserar på personen, utan hur och till vem du gör dig själ tillgänglig för online. Det handlar inte om vilka bilder du lägger ut på nätet, det handlar om för vem och vart du lägger ut bilder. Jag kommer aldrig driva linjen om förbud. jag kommer driva linjen om samtal.

Att inte prata om nätet, dess fördelat och nackdelar gör det omöjligt att skapa sig en bra bild av vad som behövs göras. Om man tex är väl införstådd med att en som har en utsatt situation utanför nätet löper större risk att bli utsatt även på nätet, då behöver man se över vilka rutiner har jag/min skola/min organisation för att äveb ställa frågor om nätet när vi ska inleda en utredning om ett utsatt barn.

Och om man bara får reda på hur hemskt nätet är, hur ska vi då någonsin kunna förstå varför unga i så hög utsträckning använder sig av Internet? Det kan väl inte vara för att de hela tiden blir kränkta och utsatta där? Nej, det måste vara nåt annat som är drivkraften. Det måste finnas nåt annat som gör att Internet blir en central del i ungas liv. Men om vi inte kan se både delarna, så kan vi heller inte skapa bra förutsättningar för ett givande samtal. Jag har aldrig hört om en skola eller en organisation som bjuder in till en utbildningsdag om nätet som har en positiv utgångspunkt. Vad hände med det för några år sen populära ordet ” empowerment”? Hur kan vi ge unga verktyg eller förutsättningar att själva komma fram till verktyg som gör att nätet blir ännu tryggare.

Sen skulle jag vilja rikta några meningar till Sveriges journalister: våga nångång visa upp positiva nyheter om unga och Internet. Våga berätta historien om de stärkande och skyddande nätet. Våga berätta historierna om unga som blivit räddade tack vare Internet. Så att vi får mer jämvikt i nyhetsflödet.

Och nu då?

Låt inte skräcken och rädslan få bestämma agendan för hur vi ska jobba med unga och Internet. Låt inte rädslan få styra. Vi behöver inte mer rädsla, hat och skräck i samtalet med unga om nätet.

Vi behöver vuxna som visar att vi bryr. Vi behöver vuxna som lär sig mer och faktiskt kan se och hjälpa unga som råkar illa ut på nätet. Vi måste bli bättre på att lyfta fram positiva exempel och prata om att Internet är en möjlighet och inte ett hinder och ett hot.

Surfa Lugnts experter gästade TV4 Nyhetsmorgon

14 mars 2013

I morse gästade Helena Meyer (Fryshuset) och Johnny Lindqvist, båda Surfa Lugnts experter, TV4 Nyhetsmorgon för att diskutera hur vuxna kan bli mer delaktiga i ungas nätvardag.

Inslaget hittar du här!

Under intervjun visar de tips och råd som hjälper vuxna att bli mer digitalt närvarande. De tipsen hittar du här!

 

Vi är vuxna. Vi har ett stort ansvar.

12 mars 2013

Idag kan man läsa att en ung flicka tagit livet av sig och att orsaken bakom detta kan vara att hon blivit utsatt för kränkningar på nätet. Innan vi vet vad som har hänt ska vi alla vara försiktiga med hur vi pratar om detta. Vad som är klart är dock att en ung människa inte finns bland oss längre.

Ingen skall behöva utstå sådana kränkningar att hen ens funderar på att ta livet av sig. Ingen ska behöva känna sig rädd att gå till skolan eller känna sig nervös för att logga in på nätet. Ett helt samhälle är i chock och sorg. En familjs liv är slaget i spillror.

Jag vill inte alls spekulera i eventuell skuld. Men jag vill att vi alla som arbetar med barn och unga tar detta som en väckarklocka, att det är oerhört viktigt att vi aldrig glömmer bort Internet i vårt förebyggande arbete. Att vi aldrig glömmer bort att kartlägga hur unga har det på nätet för att på bästa sätt finnas där som närvarande vuxen. Vi har ett vuxenansvar att se till att unga har ett tryggt och säkert liv. (Och här skriver man oftast att det gäller både på nätet och utanför, men i ungas liv är de både en och samma. Därför måste vår strategi vara att inte dela upp det. Utan möta unga i deras vardag.)

Det är viktigt att  organisationen i tex skolan hänger med och kan utvecklas i takt med tekniken, men även att juridiken kan följa med. Det är ofta jag möte på ex socialtjänst el fältare som inte får vara på digitala arenor för att möte unga.

Och om det skulle vara sant att skolan visste om mobbningen, men inte agerade så är det skandal. Och det är då tyvärr inte första gången som vi får höra historier om att vuxna visste om utsatthet men inte gjorde nåt, och att man såg utsattheten utanför nätet, men inte hade kunskap, tid, intresse för att även kunna se den online.

En annan viktig aspekt i detta är att alla vi som arbetar med unga och nätet gör vårt allra yttersta för att presentera en så sann och riktig bild av hur ungas liv på nätet ser ut. Så att vuxna i ungas närhet kan basera sina insatser på fakta, och inte på antaganden eller skräckhistorier som är till för att driva sina egna frågor, eller sälja fler föreläsningar och utbildningar.

Vi har alla ett ansvar för att lägga en bra grund för ungas liv. Oavsett om det livet sker framför skärmen, på bussen eller i skolan.  Vi på Surfa Lugnt tänker nu jobba ännu hårdare för att få ut mer information om unga och Internet så att skolor och föräldrar får mer mer kundkap, så att vi inte ska behöva läsa om sånt här igen.

Vi har ett stort ansvar. Vi är vuxna. Vi är dom som ska leda unga vidare i deras liv. Vi är inte dom som ska skrämmas och vilseleda. Eller blunda och titta bort.

Jag vill starta den förändringen nu. Är du med?

Surfa Lugnts expert kommenterar på SVT15

11 mars 2013

I förra veckan kom filmen ”Facerape” upp på Svt15, Sveriges Televisions ungdomssatsning. Unga får själva skicka in vilka problem och frågeställningar som redaktionen skall ta upp och göra filmer av. När filmen sedan är klar så får SVT15´s panel och ev inkallad expert kommentera filmen och den problematik som presenteras.

Förra veckan var problemet ett sk ”facerape”. Det vill säga när man kapar nån annans Facebook-konto,  skriver nåt i statusraden, eller  tex postar en bild utan den att  personen vet om det.

Jag tycker personligen  inte att man ska använda ordet facerape, då det är ett onödigt hårt ord som anspelar på andra saker än vad det faktiskt handlar om. Man kan istället säga ”att kapa någons facebook-konto” för att det är precis vad det är.

Men filmen heter det den heter, och i anslutning till filmen finns olika kommentarer från både unga och från vuxna. På siten finns massor med andra filmer som är tillgängliga för att streamas över nätet. Så kolla in sidan, så kanske du hittar en bra film som kan skapa en bra dialog i klassrummet.

Filmen ”facerape” med kommentarer kan du se här

Lär av min familjs mobila misstag – skydda barnens favoritpryl idag

04 mars 2013

Mobilmässan i Barcelona genomfördes i förra veckan och nyheterna flödade. Många vuxna vill säkert köpa sig en ny mobil och passar då på att ge sin gamla till sina barn, vilket kan vara en förklaring till att användning av smartphones kryper allt längre ner i åldrarna. Det är inte bara ett verktyg för att barnen  ska kunna hålla kontakten med oss föräldrar och kommunicera med sina vänner. Den är mycket mer central i deras liv än så. Den används i mina tre söners fall framförallt som spelkonsol och i betydligt mindre utsträckning som pedagogiskt verktyg för att hålla reda på skolscheman, tiden, läxor med mera.

Från Norton Cybercrime report 2013 vet vi också att två av tre svenskar använder en mobil enhet för att koppla upp sig på nätet, samtidigt som nätbrotten sprids allt mer till mobila enheter och sociala medier. Trots det är två av tre mobilanvändare inte skyddade av någon säkerhetslösning.

Som mamma till tre söner vet jag dock att det största hotet ibland framförallt ligger i stulna eller borttappade mobiltelefoner. Ett tag var en av sönernas mobil borta i flera veckor. Till slut hittade vi den urladdad mellan madrasserna i sängen när det var dags att bädda om. Det hade helt klart varit bra att ha haft en lokaliseringsapp installerad eller alltid ha för vana att lägga mobilen på laddning varje kväll på ett centralt ställe i huset. Dels för bra nattsömn, dels för att veta var den är. En annan gång hittade vi den aldrig och då hade det varit bra om vi haft backup på alla kontakter, så vi slapp lägga in allt från början. Det hade också varit skönt att ha haft backup på bilderna och en funktion för att låsa mobilen via sms funktion, för att förhindra att någon kom åt mailen och FB kontot som han hade tillgång till från sin mobil.

Det är inte bara frågan om säkerhet, trygghet och frustration när vi inte kan få tag på varandra. Det kan även bli en mycket kostsam historia när appar laddas ner, köp görs i spel och mobiltelefonen tappas bort. Även om våra barn idag är otroligt duktiga på tekniken anser jag att vi vuxna har ett ansvar att hjälpa barn och unga att använda mobilen och skydda sin information.

Med tanke på att jag jobbar på ett nätsäkerhetsföretag och känner till hoten och många av de tekniska lösningarna man kan sätta in, borde jag förstås inte ha så många misstag att dela med mig av. Ett typiskt exempel av skomakarns barn? Hur som, hoppas jag att i bästa fall kunna bidra till att några lär sig av mina misstag.

Här även några generella mobiltips från Norton by Symantec som du kan diskutera med dina barn:

  1. Ange ett lösenord på mobilen för att låsa knappsatsen och skärmen när den inte ansvänds
  2. Ange ditt hemnummer på baksidan av telefonen så att den som ev hittar den kan kontakta dig
  3. Lägg upp SOS och dina kontaktuppgifter i telefonen och visa ditt barn hur man snabbt kommer åt dessa när nödsituation uppstår
  4. Installera och aktivera en funktion för att lokalise/låsa och radera innehållet på mobilen
  5. Installera ett säkerhetsprogram med funktioner som exempelvis lokalisering, backup, anti-malware och sms blockering
  6. Stäng av geo-taggning på de tjänster och appar där det inte behövs, och ha den enbart för att lokalisera själva telefonen när du tappat bort den eller tror den är stulen.
  7. Undersök och gå igenom den mobilpolicy som ditt barns skola har
  8. Se till att mobilen laddas på ett centralt ställe hemma
  9. Sätt tillsammans upp regler för att ladda ner, köpa appar och spel
  10. Prata om nätmobbning och vilken roll en oskyddad mobiltelefon kan spela i det sammanhanget
Carolina Ramnö 

 

 
Information om kakor / cookies