Den alltid träffsäkra Katia Wagner skriver idag i SVD att man kan se ett mönster bland de unga flickor som råkat ut för groomare. De  flesta känner sig svikna av vuxenvärlden, att man inte har en fast punkt i vardagen.

Detta är en viktig sak att ta med sig när man pratar utsatthet på nätet. För det handlar inte om nätet, utan om hur de unga måt från början, sedan blir nätet ytterligare en kanal där man kan råka illa ut. Detta är en fakta som man ibland helt glömmer bort när man pratar om, framför allt, unga tjejer som råkar illa ut. Det är alltså oftast de ungas om redan befinner sig i riskzonen som verkligen råkar illa ut. Inte därmed absolut inte sagt att de får skylla sig själva. Unga behöver vuxna i sin närhet som finns där för dom. Oavsett om det är utanför eller på nätet. Det vore även spännande om man kunde prata mer om detta i debatten om groomare, än att bara rikta strålkastaren på utsättarna. Varför inte fundera på hur man kan skapa trygga barn och unga i samhället.

Jag har ju redan sagt vad jag anser om den här kampanjen, men det är bara en i raden av insatser som fokuserar lite snett i vad som är orsak och verkan.

Jag rekommnderar den som vill skaffa sig  bra information om grooming och mekanismerna bakom att läsa Alexandramannen av ovannämnda Katia Wagner. En otäck och omskakande berättelse om unga idag i Sverige som totalt blivit svikna av vuxenvärlden. Boken kan du beställa här.

25/01 2010

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *