Arkiv för ‘Blogg’ Kategorin

Torsdagen den 13 oktober bjuder Com Hem, medlemsorganisation i Surfa Lugnt, in socialtjänst, polis, skolpersonal och andra som i sin profession möter barn och unga i Härnösand till en föreläsning om hur man som vuxen kan arbeta med att möta unga på internet.

Föreläsare är Ewa Thorslund, expert på ungas nätvardag och vice ordförande i Surfa Lugnt.

/Surfa Lugnt

Idag den 6 oktober lanserade it- och energiminister Anna-Karin Hatt en sammanhållande strategi för it-politiken. Strategin går under namnet ”It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige”. Bland annat sägs att IT ska vara lätt och säkert att använda.

Som ordförande i Surfa Lugnt tycket jag att det är glädjande att regeringen även uppmärksammar vårt arbete med att samla företag, ideella organisationer och myndigheter i ett  unikt samarbete kring ungas säkerhet på nätet. I den digitala agendan står bland annat om myndigheten PTS stöd till Surfa Lugnt

”Nätverksorganisationen Surfa Lugnt arbetar sedan länge med ökad trygghet och säkerhet på nätet, bl.a. bidrar PTS med finansiering. Myndighetens insatser för att stödja Surfa lugnt bör fortsätta.”

Surfa Lugnt har idag inte mindre än 16 organisationer som samarbetar och bidrar i arbetet för en säkrare nätvardag för unga. Läs gärna mer om den digitala agendan som känns som ett historiskt viktigt dokument för ökad delaktighet och säkerhet i vår alltmer uppkopplade vardag. Här är några konkreta exempel från den digitala agendan kring hur vardagen kan underlättas genom att IT görs tillgängligt  och säkert för alla användare:

It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige

Kristina Axén Olin, ordförande i Surfa Lugnt

Välbesökt seminarium om ungas nätspråk

Om vi vill att fler vuxna människor ska ta ansvar för ungas vardag på nätet krävs nationella direktiv och satsningar inom området – från skola till forskning. Det var en av slutsatserna i det välbesökta seminariet om ungas språk på nätet som Surfa Lugnt höll i tillsammans med Fryshuset under torsdagen i Almedalen.

Vad: Drygar och trollar runt på fb:-) – ett Almedalsseminarium om ungas språk på nätet
Arrangör: Surfa Lugnt och Fryshuset

I Panelen:
Anna König Jerlmyr, Socialborgarråd, Stockholm
Elza Dunkels – forskare vid Umeå universitet på ungas internetanvändning
Krister Thun, biträdande gymnasierektor och tidigare Friends
Leo Razzak, bloggare, mediearbetare, Fryshuset
Martina Högberg, expert på ungas internetanvändning, Statens medieråd

Moderator: Surfa Lugnts egen expert – författaren och föreläsaren Ewa Thorslund på IT-och Telekomföretagen, Almega

Närmare 70 personer hade samlats för att höra Surfa Lugnts och Fryshusets panel diskutera ungas språk och kommunikation på nätet. Diskussionen var stundtals livlig och konstant underhållande, där deltagarnas olika infallsvinklar bidrog till en bra och intressant diskussion.

Panelen var överrens om att anonymiteten ger en möjlighet att vara elakare och hårdare än när man ses öga mot öga.

– Alla har små djävular inom sig, på nätet låter man dem pysa ut, trodde Leo Razzak.

Men man ska samtidigt komma ihåg att unga också ger och får mycket kärlek via internet – som massor av uppmuntrande ord och stöd. Internationell forskning visar också att påhopp och trakasserier minskar när man inte längre kan vara anonym utan kommunicerar med bild och namn, berättade Elza Dunkels.

Martina Högberg från Statens medieråd kunde också visa siffror på att antalet unga som upplever sig mobbade på nätet faktiskt har minskat de senaste åren, något som skulle kunna bero på att fler mötesplatser kräver att man berättar vem man är.

– Men man får också fråga sig om det faktiskt har ändrats eller om det är normerna för vad man accepterar som har ändrats, vad man som ung upplever som ett hårt och rått tonläge på internet idag jämfört med för några år sedan, kommenterade Krister Thun.

Socialtjänst på väg ut på nätet
Nätet är idag en stor del av vår vardag och definitivt en av de platser där unga hänger mest. Men det ställer också nya krav på hur vuxenvärlden och våra samhälliga instanser ska formera sig för att kunna verka digitalt lika naturligt som i den fysiska världen. Bland annat ser Stockholms stad över hur socialtjänsten också ska kunna finnas på nätet och möta unga där.

– Alla myndigheter, som socialtjänsten men även polisen, sjukvård med flera, måste finnas på nätet när allt fler har sin vardag där. Därför satsar vi där, sa Anna König Jerlmyr.

Hon fick medhåll av Leo Razzak som ser stora möjligheter med nätet för att fånga upp unga som har problem:

– Omvärldsbevakningsmöjligheterna är enorma med internet. För socialtjänst 2.1 skulle det kunna innebära stora möjligheter att fånga upp människor som mår dåligt och som behöver stöd redan genom vad de uttrycker på nätet.

Finns inga nationella riktlinjer
Samtidigt är det en lång väga att vandra innan vardagen på internet betraktas likvärdig med den fysiska vardagen, det är tydligt inte minst inom skolvärlden. Det saknas handlingsplaner för att kunna hantera till exempel mobbning på nätet.

– Vi har inte rutiner inom skolan som vi kan förhålla oss till. Mobbning på nätet sker inte under skoltid, den sker hela tiden och därför gäller inte uppdelning mellan skoltid och utanför skoltid. Vi som vuxna måste också ha kunskap, och förstå arenorna som de unga vistas på, för att kunna leda och hantera problem som finns där, sa Krister Thun.

Och trots att frågorna kring ungas vardag på internet har varit omdebatterade och uppmärksammade under många år nu, har egentligen ingenting hänt i Sverige för att ta ett helhetsgrepp i frågan – från forskning till skolans värld.

– Det finns inga nationella direktiv och det satsas inga pengar inom området. Ta till exempel skolan som samlar alla barn och unga i Sverige men också vuxna som lärare och föräldrar. Där finns för en fantastisk plattform för en utbildningssatsning, sa Elza Dunkels.

Då laddar vi för vårt Almedalsseminarium  om ungas nätspråk. Surfa Lugnt och Fryshusets seminarium handlar om ungas språk på nätet. Hur har nätet förändrat ungas språk och samtalsklimat, och påverkar det i så fall relationerna mellan unga. Deltar gör bland annat Elza Dunkels uppmärksammad forskare kring ungas internetanvändning samt Anna König Jerlmyr, socialborgarråd i Stockholms stad.

Om du är på plats i Visby så är du varmt välkommen till Högskolan Sal B24 mellan 10.00-11.00 idag torsdag!

Marko Määttä, projektledare för Surfa Lugnt

Det var frågan som ställdes under ett seminarium i Almedalen under onsdagsförmiddagen. Gudrun Schyman (FI), Maria Abrahamsson (M), Mattias Jansson, (kommundirektör Katrineholms kommun) och Jenny Madestam (statsvetare) var där för att försöka besvara frågan.

Vad kom de fram till? Att han definitivt inte ska sluta twittra, men att det inte är helt enkelt att veta var gränsen går mellan den offentliga rollen, det personliga och det privata.

Gudrun Schyman ser twitter som ett sätt att bygga relationer och tycker att det som politiker går att vara personlig via twitter, utan att för den delen vara privat. Hon tycker också att det går bra att föra fruktbara diskussioner trots de begränsade 140 tecknen.

– Man måste koka ner vad man vill säga, det kan vara nyttigt ibland.

Mattias Jansson är en flitig twitter- och Facebookanvändare som inte tvekar att vara personlig på nätet i sin roll som kommundirektör i Katrineholms kommun. Och för det har han fått kritik, inte minst av lokalmedia.

– Vi har ett politiskt beslut på att vi tjänstemän ska få vara personliga i de sociala medierna. Och jag har hittills aldrig beskyllts för att vara politisk i mina inlägg.

Han ser twitter och facebook som ett sätt att engagera medborgarna i kommunens verksamhet, och föra en dialog precis på samma sätt som om han gör vid ett studiebesök eller när han träffar människor på torget. Och då är det enligt honom ok med personliga inlägg på twitter som ”tycker synd om mig själv, äter godis”.

Maria Abrahamsson ansåg dock att det var skillnad på vad en politiker kan skriva i en blogg eller ett twitterinlägg kontra en tjänsteman. En politiker har en större frihet att vara personlig jämfört med en tjänsteman enligt henne.

– Jag tycker inte att det är ok att en kommundirektör skriver att han tycker synd om sig själv och äter godis.  En tjänsteman har en tillsatt roll som bör vara upphöjd över det personliga. Annars urholkas ämbetets status.

Jenny Madestam tyckte att det var viktigt att politiker ställer sig frågan vilken bild av sig själva som de vill förmedla via sociala medier, och om det personliga och privata är något som går hem hos det svenska folket.

– Vi i Sverige vill att våra politiker ska vara lite moraliskt upphöjda, samtidigt som de ska vara som vi. Frågan är vad det innebär för vilket innehåll som ska genomsyra politikers twittrande?

Hans Johansson, Surfa Lugnt

IT-företagen bjöd igår på ett intressant seminarium och ett efterföljande mingel på Hästgatan mitt i Almedalsveckans epicentrum. Under minglet fick den välkända IT-entreprenören Jonas Birgersson några minuter för ett anförande. Den orangea fleecetröjan hade fått stanna hemma, men hockeytröjan var hängd över axlarna för att betona att vi ska vara stolta över Sverige som IT-nation. Som åhörare förstod man snabbt varför Birgersson varit så omskriven och omtalad under sin karriär. Birgersson är såväl visionär som duktig på att sätta ord på IT-politikens fram- och baksidor.

Han menade att vi i Sverige är i framkant när det gäller bredbandsutbyggnaden och att det främsta exemplet är Stokab som byggt ut fiberförbindelser i Stockholm utan att det kostat skattebetalarna en krona. Birgersson tycker att vi ska vara stolta och lyfta fram Stokab mer på hemmaplan. Internationella delegationer besöker Stockholm så gott som varje vecka för att lära av Stokab-exemplet.

Jonas Hallberg som skötte mellansnacket på ett mycket underhållande sätt frågade om Birgersson märkt av någon skadeglädje efter den så kallade IT-bubblan. Birgersson replikerade snabbt att ”skadeglädje är väl något av en svensk nationalsport”☺

Även vår expert Ewa Thorslund fick några minuter att berätta om Surfa Lugnts arbete med att engagera vuxna för att skapa en tryggare nätvardag för unga.

Marko Määttä Surfa Lugnt

Häromdagen tog jag, för omväxlingens skull, bussen hem från jobbet. I den eftermiddags-tunga citytrafiken satt jag och tittade förstrött ut genom bussfönstret. Någonstans vid Slussen stannade bussen till precis utanför en stor reklamplansch. Planschen gjorde reklam för en splitterny funktion för en mobiltelefon. Facebook-knappen. Med texten ”Snabbaste sättet att dela med sig på Facebook!”

Med den lilla blåa knappen, prydd med Facebook’s karaktäristiskt vita ”f”, tilläts man med endast en snabb knapptryckning ladda upp bilder och filmer på Facebook. Smart, kanske du tänker. Eller så reagerar du som jag, och får småångest av företagets uppenbara försök att nå ut till, ja, min generation. Att låta sin produkt surfa med på den enorma vågen som skeppet Facebook har skapat.

Själva tanken är väl respektabel. Likaså funktionen, med tanke på att vår lathet idag är av bibliska proportioner. Utseendemässigt fanns där inte heller något att klaga över. Vad som fick mig att nästan vrida mig på bussätet av obehag var bristen på timing. För två år sen hade jag förmodligen imponerats av denna blåa lilla knapp. Nu suckar jag istället uppgivet när jag för andra gången skymtar samma reklamplansch utanför bussfönstret, en knapp minut senare.

Faktum är att skeppet Facebook har börjat ta in vatten. Det är nu bara en tidsfråga innan alla kommer börja överge det sjunkande skeppet för att hitta något annat att segla vidare på. I USA tappade Facebook sex miljoner användare under maj månad. Samtidigt bloggas, Twittras, och Instagrammas det för fullt.

Och så är det med internet, vågorna brusar upp för att sedan oundvikligen planas ut. Ofta snabbt, starkt och oförutsägbart. Och framförallt flyktigt. Reklambranschen, ja, den verkar alltid hamna lite på efterkälken, liksom så många andra som desperat försöker nå ut, sälja och påverka med hjälp av ett turbulent internet de knappast har någon kontroll över. Liksom en oerfaren seglare ger de sig ut i vågor de inte kan hantera. Vissa, som Apple, har utan tvekan lyckats. Men de flesta klarar sig inte i närheten så bra. Kompetensen, den verkar istället ligga hos vilken finnig femtonåring som helst. De som är menade att vara konsumenterna. De som ska påverkas. IT-branschens stora paradox.
Fredrik, 17 år

Surfa Lugnts och Fryshusets seminarium under Almedalsveckan ”Drygar och trollar runt på fb:-)” kommer att diskutera ungas språk på nätet.

Språket är viktigt i våra relationer. Seminariet lyfter frågan om ungas språk och samtalsklimat på nätet förändrats. Frågan är i så fall på vilket sätt och påverkar det i sin tur hur unga umgås och interagerar? I seminariet deltar experter på ungas nätvardag och ungdomskommunikation.

Plats: Högskolan Gotland,  Sal B24
Tid: Torsdagen den 7 juli, 10.00-11.30
Länk till kalendarium: Seminarium Surfa Lugnt och Fryshuset

I en satsning att ge fler unga en röst om det digitala utvecklingen i samhället startar Statens Medieråd Unga Röster, där unga ska kunna komma till tals och ge sin syn på digital kommunikation.

En satsning som jag tycker känns oerhört relevant, då vuxna tenderar att fokusera för mycket på att skydda unga online, istället för att lyssna på unga online. Det finns en trend att alla projekt som startas och som handlar om unga och internet är beskyddande och utgår ifrån perspektivet att unga är offer på nätet.

Jag skulle med glädje delta i en temadag på en skola som handlar om MÖJLIGHETERNA med digital kommunikation. Men mig veterligen har den temadagen aldrig hållits. Alla initiativ har alltid en negativ bottenplatta som man utgår ifrån. Sen måste man ju givetvis tala om mobbning och kränkningar på nätet, men det finns ju så mycket bra också. Och om den vuxna generationen aldrig pratar om dessa saker i klassrummen så kommer de unga snart att sluta lyssna på oss, eftersom vi tydligen inte har koll på hur det är på nätet.

Då är det ju toppen att Statens Medieråd tar på sig lyssna-mössan och faktiskt bjuder in till ett samtal, istället för att bara berätta hur det ligger till. Jag tycker att fler organisationer som ska verka stödjande för barn och unga borde LYSSNA på sin målgrupp och inte bara ha bestämmt vad som är bäst för dom. Ingen nämnd ingen glömd.