Enligt en studie gjord i USA nyligen(på collegestudenter) visade det sig att man i princip var mer ärlig på facebook, än vad man var när man träffade någong ansikte mot ansikte för första gången. Hur är det möjligt kan man undra, det måste väl ALLTID vara bättre att träffas ansikte mot ansikte? I långa loppet är det nog det, men om vi tar facebook som exempel så kan presentationen där bli till ett destilat och en större presentation av dig själv än vad du skulle hinna(och för den delen våga göra) vid ett första möte.

Du skulle ju sällan visa bilder på dig själv, eller en historia över din status de senaste veckorna. På så sätt kan jag få veta lite om personen men även bakgrunden vid ett första möte på nätet på ett sätt som nog inte skulle gå offline. För er som använder facebook har kanske märkt att statusraderna kan ta bort en del frågor vid möten, eller att man går direkt på sak. Till exempel om någon skrivit att de ska ut och resa, så kan man direkt gå på och fråga vart de ska resa. Nu är ju vi vuxna, och har inte använt nätet så länge för att visa upp vår person. Så tänk på hur de unga idag kommer se på att umgås över nätet när de blir äldre.

Då kanske man hellre vill ha en första kontakt via nätet än ansikte mot ansikte. Men detta är ju nåt som framtiden får utvisa. Du kan läsa utdrag ur studien här. 

Att göra skolan och undervisningen mer modern betyder inte att du har lektioner på skype. det kan handla om vilka exempel du väljer i undervisningen eller vilka sätt eleverna kan redovisa uppgifter på. Vi har ju faktiskt en generation som skriver mer än någonsin, men inte i det formatet som skolan vi se det i. Det måste finnas ett bättre sätt att ta in den nya tekniken i skolan utan att det blir knasigt.

Läs artikeln här.

Svar:
Jag skulle säga att det är det största problemet är tiden ungdomar spenderar på nätet. Det finns många som kan sitta i flera timmar vid datorn efter dom har kommit hem från skolan och det är ju inte bra då det kan gå ut över skolarbete och liknande. Det är ju inte bra att sitta stilla under lång tid för mycket heller, ergonomiskt sätt. Annars så tycker jag inte att det är så stora problem med vad man gör på nätet eftersom alla vet att man ska vara försiktig. Men såklart, det kan alltid hända något ändå.

- Elever på skolor med få blockerade sajter hade bättre kunskaper och förståelse för hur de skulle surfa säkert i jämförelse med de som gick i skolor som ”låst” nätet.

- Elever var generellt mer sårbara när skolorna använde låsta system, de fick helt enkelt inte möjligheten att lära sig hur de skulle hantera risker på nätet

- I de fem skolor där säkerheten var bäst var all personal involverad och hade kunskaper i hur man surfar säkert. Nätsäkerhet på schemat och speciella kurser hjälpte elever att bli säkra och ansvarsfulla användare av nätet. Familjernas engagemang sågs som en viktig del i arbetet.

Det är fullt tillåtet att hänga ut enskilda människor,att publicera hela material från en annan webbsida och det är även tillåtet att kränka/trakassera enskilda människor.

De som drabbas kan inget göra för att skydda sig. Finns ingen funktion där man kan välja bort att motta kommentarer.
De ansvariga för Pointblog gör inget åt dem som håller på och det hjälper inte att ta kontakt med de ansvariga heller.

Funderar att be någon tidning ta upp detta med trakasserierna eftersom jag har fått nog av dem som håller på samt att de ansvariga inte tar sitt ansvar och kicka ut dem som håller på.
Visst skulle jag kunna lämna webbsidan men då innebär det att de som håller på har vunnit.

Svar:
Det är lika olagligt att sprida ut rykten på nätet som det är offline. För att få en sida nedstängd behöver verksamheten som bedrivs strida mot svensk lag. Det första jag tycker du ska göra, förutom att skriva till sidans administratörer, vilket du verkar ha gjort, är att polisanmäla det som du blir/blivit utsatt för. Det är ett sätt att sätta press på de som står bakom sidan, så att de på ett bättre sätt kan följa de lagar som gäller.

//Johnny

SID är ett initiativ som kommer från INSAFE, den europeiska samarbetsorganisationen när det gäller unga och Internet. Den svenska noden i detta samarbete är Medierådet. Klicka gärna in på INSAFE´s sida, där kan man få mer information om vilka dom är och taken bakom Think before you post.

Om du vill veta vad som mer händer under SID idag, så kan du läsa det här.

Men det är heller inte så konstigt. För antalet aktiva användare av Internet har stadigt ökat de senaste åren. Enligt Internetstatistik.se så använde nästan 6 miljoner svenskar internet minst en gång i veckan. Som alla vet så följer dåliga saker med till ställen där många människor samlas. Oavsett om det är en konsert, en musikfestival eller en blogg på Internet(man skulle ju annars kunna dra samma parallell och förfasas över att sups så mycket invid sjön Hulingennågra dagar varje sommar. Vilket inte har så mycket med Hulingen att göra).

Mobbning finns på Internet. Men inte bara där. Den finns ju faktiskt även på skolgården, arbetsplatsen och inom idrotten. Internet är en av arenorna där mobbning förekommer. Och som jag sa i Aktuellt igår så behöver man se över de befintliga förebyggande och akuta modellerna mot mobbning så att man säkerställer att Internet finns närvarande. Både i frågor och i handlingsplaner.

Jag tycker även det är på sin plats att alla de platser därvuxna arbetar med barn och unga ska utveckla sociala IT-policys. Det vill säga vilka förhållningsregler harvi kring användandet av sociala medier där även de unga man arbetar med är närvarande. Och i bästa TV-kock-anda så arbetar jag just nu på en grund för en sådan som jag hoppas så många som möjligt kan utgår ifrån. När jag blir klar och presenterar den.

Svar:
Hej Elin,
Att skolan har filter för att blockera tillgång till vissa sidor på nätet är i grunden en sak som jag tycker är bra och något att rekommendera. De främsta vinsterna är att man (förhoppningsvis) kan ta bort tillgången till såna saker som pornografi, sajter som publicerar material som t ex hetsar mot folkgrupp, uppmanar till våld etc. Även om såklart barnen kan komma i kontakt med såna sajter på andra håll så tycker jag att det är ett minimikrav att detta inte ska kunna göras utan vidare på datorer som skolan tillhandahåller.
Nackdelen är dock att det KAN innebära en falsk trygghet då det är rätt svårt att helt säkert kunna blockera alla typer av nyss nämnda sort. Det finns en uppenbar risk att en del slinker genom nätfiltret.
Detta leder mig in på den fråga som jag e g tycker är allra viktigast att lyfta när man pratar om filter på datorer: nämligen vikten av att ha en dialog med eleverna om VARFÖR man filtrerar saker. Som med alla förbud så finns det en uppenbar risk att man bygger in en lockelse och nyfikenhet för det man blockerar och därför är det väldigt viktigt att man från skolans sida (i samverkan med föräldrarna!) har en dialog med barnen och ungdomarna om vilka förväntningar man har på varandra och om varför man inte tycker att det är lämpligt att det finns en tillgång till pornografi och kränkande innehåll.
En annan bra sak är om skolan ser till att ha resurser så att det finns ett naturligt möte mellan vuxna och barn vid datorerna. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att vuxna ska övervaka hur barnen surfar men kan bli ett väldigt bra tillfälle att från vuxet håll faktiskt ta en direkt dialog när man ser att någon är inne på en sida som bedöms som olämplig.Så, mitt svar på din fråga är: filter är att rekommendera, men i kombination med en motivering om varför samt en levande dialog.

Krister Thun /Friends

i 1:an så hade vi lunch och det fanns massa ungdomar ute på skolgården, varje gång jag skulle till maten så blev jag jagad och hotad. Jag blir det fortfarande på Facebook. men jag har nu bytt skola.

Ingen fick reda på att jag blev hotad och mobbad.
ingen vet det fortfarande.

vad tycker ni att jag borde göra?

Svar:
Hej!
Att råka ut för det som du råkat ut för är väldigt tungt och ofta blir det ännu tyngre när man går och bär på det själv. Därför skulle jag verkligen vilja be dig att försöka finna kraft att berätta för någon om det du varit med om, och är med om, så att du dels kan få hjälp men också bara för att få berätta.
Av ditt mail så framgår det inte riktigt om du känner de personer som utsätter dig för hot och trakasserier på Facebook och i så fall om de går på din skola. Om det är på det sättet så tycker jag att det vore väldigt bra om du kunde hitta någon vuxen på skolan som du skulle kunna berätta detta för. Jag vet att man i din situation ofta kan tänka att ”varför ska jag göra det, vad kan de göra för att få stopp på detta”, men ibland så kan det vara skönt bara att få berätta för någon som sitter mittemot och lyssnar och som faktiskt kanske kan överraska en med att ställa bra frågor och ge små bra råd. På samma sätt så kan det vara skönt att berätta om såna här saker för sina föräldrar. Jag vet ju inte hur din relation där ser ut men om du känner att det skulle kunna vara möjligt så skulle jag rekommendera dig att berätta om det du varit med om.

En annan sak som jag vill tipsa om är att du anmäler den/de som hotar dig på Facebook. Jag vet att man på Facebook tar allvarligt på sånt beteende och de kan vidta åtgärder mot dessa personer om de får den informationen. Det kan faktiskt också vara så att de hot du fått är brottsliga så det är väldigt bra om du har dem sparade och kan ta skärmdump och/eller skriva ut det som skrivits till/om dig där. Många inser inte att det faktiskt kan vara brottsligt att skriva såna saker till andra på nätet men det är förstås precis lika olagligt att hota någon där som det skulle vara att göra det t ex i en korridor i skolan.

Oavsett hur du väljer att gå vidare med detta så tycker jag ändå att det viktigaste är att du på något sätt hittar någon som du kan berätta om detta för. Se det som ett första jättebra steg som du tagit när du kontaktar oss här och berättar, och försök ta den kraften med dig för att hitta någon vuxen i din närhet som du tror kan lyssna på dig.

Lycka till!
Krister Thun

Vi vet att det varit en del tråkigheter i hans klass som nog legat på is lite under jullovet. Det har varit och är svårt att reda ut vem som sagt vad tidigare, så därför blir en sådan här grej inte precis bättre. Vi kommer att meddela skolan detta inför skolstarten ochhoppas att det litar på oss föräldrar och inte tror att vi medvetet försökersmutskasta någon annan, men det känns klart obehagligt.
Hur går vi gå vidare i övrigt? Vi vill inte förbjuda chatkontakt men har på förslag att han måste byta lösenord minst en gång i veckan framöver för attingen i klassen ska få nys om vilket som är aktuellt. VI har även bett honomoch kompisen att spara ner all tveksam kommunikation och berätta för ossvuxna.Vi har ju tidpunkt när någon annan varit inloggad rätt så exakt (åtminstoneavslutat) men just msnchatten vet jag sedan tidigare inte på något sättvarken går eller är intresserade av att spåra/hantera sådant.

Vore tacksam för råd hur man går vidare och var man ev kan vända sig.
mvh / härdad tonårsmamma

Svar:
Hej!
Jag vill börja med att säga att jag tycker att ni har handlat helt rätt i den obehagliga situation som ni och er son hamnat i. Tyvärr är det ett inte helt ovanligt problem att någon stjäl någon annans inloggning (och faktiskt därmed på ett sätt någons identitet) och agerar i falskt namn.
Eftersom det inte finns någon chatt sparad så tycker jag att ni har gjort alldeles rätt som ser till att er son från och med nu byter lösenord en gång/vecka (det kan också vara bra att ge honom tips om säkra lösenord som inte är lätta att gissa sig till). Det är viktigt också, att verkligen få er son att förstå att hans lösenord är något som ingen annan ska få reda på och att han helst ska kunna ha det i huvudet men framförallt inte nedskrivet där någon kan komma åt det.
Det är också bra att ni har haft kontakt med er sons väns föräldrar så att de också kan hålla ett öga på om detta skulle hända igen. Ett ytterligare tips är att be er son att kontakta sina andra MSN-kontakter och undersöka med dem om de haft några ”konstiga” kontakter med honom vid den aktuella tidpunkten. Kanske finns det någon annan som har sparat en chattkommunikation. Eftersom detta nu hänt en gång så finns det förstås anledning att känna oro att det kan hända igen. Å andra sidan blev skadan denna gång kanske inte så stor (men givetvis kan det kännas jobbigt för er son) och jag skulle därför råda er att, som ni nu gör, fokusera på att vidta åtgärder för att det inte ska kunna ske igen.
Jag tycker också att ni gjort helt rätt som kontaktar skolan så att även de kan hålla utkik efter ev. tecken på att detta fortsätter i någon form. Generellt sett så är det ju så att kränkningar på nätet ofta utförs av personer som på ett eller annat sätt känner offret i fråga. Om det nu dessutom är så att det varit oroligt i din sons klass förra terminen så skulle man ju kunna gissa att den/de som gjort detta känner din son och kanske rent av går i klassen. Därför tycker jag att det är en god idé att göra klassläraren införstådd med läget. Kanske kan ni få henne/honom att vid något tillfälle lyfta detta med hur man umgås på nätet på något bra sätt med eleverna. I ett sånt samtal kan man ju t ex lyfta detta med hur man ser till att andra inte kommer åt ens lösenord och, inte minst, vilken otrolig skada man kan ställa till med om man chattar i någon annans namn osv.

Om dessa problem skulle fortsätta så är ni varmt välkomna att kontakta Friends för vidare råd och stöd! www.friends.se

Mvh,
Krister Thun