Det är inte Internets fel.

december 18, 2012

Idag så händer det mycket tråkiga saker i Göteborg. Saker som har sitt ursprung i att en eller flera unga personer startat ett konto på Instagram och spridit rykten och skrivit elaka och ibland grova saker om andra barn och unga i Göteborg. Rykterna som spreds var av sexuell karaktär och handlade om ifall de haft sexuellt umgänge med en eller flera personer.

De som blev uthängde reagerade som sig bör med att bli oerhört ledsna, känna sig utelämnade och kränkta. För unga idag vet hur snabbt ett rykte sprids på Internet, dom vet hur svårt det är att få bort en bild, text eller länk som en gång postats på nätet. De vet att när ryktet nått folks dela-knappar så är flodvågen svår om än omöjlig att stoppa. De vet att även om det inte finns någon som helst substans i ryktet så kommer det klistrar sig fast på folks skärmar och på delaknapparna ett bra tag framöver.

Det är unga som utsätter andra unga för förtal och kränkningar online. Men det kan OMÖJLIGT vara Internets fel. Så fort liknande saker händer så börjar mer eller mindre dåligt pålästa vuxna ”experter” att veva i medier och tala om att det är så här det är på Internet. Det är så här unga beter sig. Det är såhär dåligt som sociala nätverk fungerar. Att allt det här är Internets och/eller dumma ungdomars eget fel.

Skärp er säger jag då.

Det här är inte de ungas fel. Det här är inte Internets fel. Det här är inte någons fel. Det här handlar bland annat om att det finns ett svart hål i hur vuxenvärlden ser och talar om ungas onlinevardag. Man pratar enbart om det dåliga. Men man ger blanka fan i att bry sig om hur en vanlig dag ser ut. Man skiter i att faktiskt kolla på hur de sociala nätverken som unga använder(nej jag menar inte Facebook) fungerar. Men så fort det går åt helvete på nåt sätt så är man där men pekpinnar, bannor, förbudskyltar och vill dra ur sladden till det ena och det andra. Men varför var ni inte där tidigare då? Jag såg det här kontot igår efter en tweet som uppmanade till att anmäla det för att stänga ner det. Tänk om fler vuxna i dess ungas närhet hade sett detta igår, för att kunna vara beredda på vad som skulle komma. Och nej, jag menar inte att man ska vara överallt hela tiden, men jag menar att om fler vuxna var aktiva i ungas nätvardag, så kanske inte liknande händelser skulle komma som den överraskning som det här gjorde.

Vi behöver PÅ RIKTIGT se över hur vuxna i barns närhet kan lära sig mer om ungas nätvardag. Både föräldrar, pedagoger och andra vuxna som arbetar med barn och unga.

Men vi behöver även rikta ljuset mot oss själva. Vilka förebilder är vi vuxna på nätet? Det är inte helt ovanligt att tidningar och stora bloggare stänger ner sina kommentatorfunktioner för att de spårar ur, med kränkningar, hot, personangrepp och rena lögner. Och det är inte ungdomarna som gör detta. Och om jag inte minns fel så finns det en maillista som många vill vara med på, vars enda syfte är att sprida rykten om andra i deras egna kretsar. Så vi kanske inte ska bli så chockade när det här händer. för att nånstans så har vi visat vägen.

Det är aldrig ok att kränka en annan människa. Vare sig det sker på nätet eller på en skola. Det måste vi tänka på när detta sker.

Våga säg ifrån. Våga anmäla. Våga att inte dela som alla andra delar.

Våga vara en förebild, både som vuxen och ung. Lätt att skriva, men svårt att göra ibland.

Jag hoppas att alla de som blivit utsatta får det stöd de behöver. och jag hoppas att ingen mer delar detta. Och jag hoppas att de som nu startat liknande konton för andra städer slutar med det omedelbart.

4 svar till “Det är inte Internets fel.”

  1. Ing-Mari Larsson säger:

    Detta borde ALLA läsa. TACK!

  2. Klara Roxbergh säger:

    Tack, bra skrivet Johnny! Det behövs fler vuxna där de unga är och vi behöver bli bättre på att lyssna.

  3. Uffe säger:

    Hej,

    Jag tycker nog att frågeställningen om vilket ansvar tjänsteleverantören har, FB/Instagram i dessa sammanhang, är högst relevant.
    Man erbjuder en mötesplats utan tillsyn, det vore som att öppna ungdomsgårdar utan ledare. Enligt resonemanget i denna artikel skulle man då förvänta sig att föräldrar, lärare osv. Själva ska upptäcka vilken ungdomsgård som gäller just denna vecka och sedan organisera en relevant tillsyn?

    Visst behöver vi en större vuxen-närvaro i ungdomskretsar, men det är naivt att tro att vuxna blir mottagna som ”kompisar”, det är en naturlig del av ungdomarnas frigörelse att avskärma sig från vuxenvärlden och dess regler. Sociala forum på internet är bara en ny plats att samlas på, och när de vuxna kommer för nära flyttar de känsligare diskussionerna till en annan mötesplats eller internet-tjänst. Så som förälder är man bara med på ungdomarnas villkor, de släpper in en så långt som de vill. Även om man har en bra kontakt med sina ungdomar så kommer de inte att prata öppet om känsligare frågor som sex och droger tex.

    Det handlar mycket mer om att förebygga, sätta värdegrunder och normer i tidigare åldrar. Visst ska man försöka vara en förebild, men det räcker inte med det.

    Tack för ordet!

  4. fiaLi säger:

    Klart att vi måste vara förebilder! Vi får givetvis räkna med att vi inte har tillträde till ungdomarnas alla ”rum”, vare sig de är virtuella eller IRL. Och som föregående talare säger bör det ske tidigt, normsättandet. Men egentligen är det faktiskt precis på nätet som på riktigt: var mot andra så som du vill att andra ska vara mot dig.
    Så därför ska vi vara med och kärleksfullt lägga näsan i blöt.

Lämna ett svar

 
Information om kakor / cookies
Aftonbladet Statens medieråd Kamratposten Childhood MSB PTS Rädda Barnen .SE Telenor Bredbandsbolaget IT&Telekomföretagen Fryshuset Friends ComHem BRIS Barnombudsmannen