För ett tag sedan så sjösattes E-delegationen här i Sverige för att undersöka och sedan komma med riktlinjer och rekommendationer kring hur svenska myndigheter skall kommunicera med medborgarna via digitala kanaler.

I mina möten med socialtjänst och tex fältare så beskrivs det som problematiskt att förstå och tolka deras rekommendationer, samt att de inte alltid är i fas med tiden. Man behöver verkligen se över dessa rutiner, men jag tror även att man behöver ha örat mot marken och kunna var lite mer snabbrörlig när det gäller nya kanaler. Hur kan man titta på att dokumentationskravet kan tillgodoses även om det är en chatt det handlar om. Och borde det inte gå att hitta sätt att ha säker kommunikation via e-mail el chatt utan att man måste bygga ett eget system?

Vi vet att unga idag ser digitala kanaler som en trygg och självklar plats för kommunikation och informations-sökning. Hur kan då samhället möta de förväntningarna och behoven som unga människor har, för kontakt och dialog i digitala kanaler? Jag tror inte på att i längden fortsätta att förbjuda dem, eller att sätta så hårda restriktioner att en del fältare etc måste bryta mot reglementet för att kunna hålla sig uppdaterade med ungdomarna och ha en vettig dialog med dom.

I NY TIMES så fanns i veckan det här blogginlägget som handlar om hur unga i USA kan smsa med sin läkare. Man ser att smset fortfarande är en väldigt stark kommunikationskanal, trots facebook och andra nätverk som nu flyttat in i våra smartphones. Det heter ju ”Allt som finns när du föds blir helt naturligt i ditt liv.” Och för tonåringar idag så är sms kanske det som känns mest hemtamt som kommunikation.

Så innan vi komplicerar saken för mycket, så ska vi inte glömma att det finns ganska enkla och bra vägar till kommunikation med unga idag.

12/10 2012

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *