Unga och Integritet
Nästan alla barn och unga lever idag en stor del av sitt sociala liv på Internet. Om nätet sedan nås via dator eller mobiltelefon spelar inte så stor roll. För tekniken är egentligen inte det viktiga. Det är bara något man gör. De flesta unga idag känner inte till hur livet var ”innan Internet”.

Den digitala klyftan befinner sig idag inte mellan olika klasser och kulturer i samhället, eller formas utifrån fysiska begränsningar, utan uppstår först och främst sannolikt mellan generationerna.

Larmrapporter och tidningsrubriker
Det kommer larmrapporter och uppblåsta tidningsrubriker som signalerar om hot, övergrepp, utsatthet och otäckheter på nätet. Vi vuxna reagerar ofta, med all rätt, starkt på denna information. Vi agerar genom förbud. Vi installerar filter och föräldrakontroller som hindrar åtkomst till vissa sidor på nätet, eller som ser till att vissa ord inte får visas. Detta är tekniska lösningar som för yngre barn kan fungera kortsiktigt. Men ännu viktigare är att unga lär sig att klara sig själva i den digitala verkligheten. För även om det faktiskt finns vuxna som engagerar sig och försöker sätta sig in i vad barn och unga gör på nätet, vad de möter och vilket språk som används, så måste barn och unga ha vissa ”verktyg” för att hantera olika situationer på egen hand. Dessa verktyg består av en förståelse och insikt gällande hur viktigt det är att värna om sin egen och andras integritet, att inte kränka eller låta sig kränkas. Och att inte blint tro på allt man ser och hör. De personer man möter på nätet kanske inte alltid är dem de utger sig för att vara.

Liten skillnad på nätet och fysiska verkligheten
Det är här vi vuxna, föräldrar som pedagoger, kan göra stor nytta utifrån våra livserfarenheter och sunda förnuft. För mycket på nätet är precis som i den fysiska verkligheten. Vi måste bara som vuxna lära oss att se likheter och lita till att vår kunskap räcker långt även här. Barn och unga kan oftast mer om datorer och internet. De lär snabbt. Men låt inte det utgöra varken hot eller begränsning. Lär av dem istället.

Vilka spår vill vi lämna och vad kan vi tro på?
Att lämna ut sitt namn och telefonnummer till en helt okänd människa på stan skulle nästan ingen göra. Det är lite tokigt. Ändå gör vi det på nätet, barn som vuxna. Detta kan vi lära och detta är också något som de flesta unga nätanvändare är högst varse om. Vad man däremot kanske inte tänker på är hur många spår man lämnar efter sig när man länkar mellan olika sidor och platser som MSN, Playahead, en blogg eller annat. Varje plats i sig är inte särskilt utelämnade, men sammanvägt ger det snabbt en bra helhetsbild. Vill vi det?

Och när vi läser och tar till oss information på nätet, hur vet vi vad som är bra och trovärdig information? Hur skiljer man på fakta och en persons helt egna åsikter, vad som är propaganda eller bara reklam? Det är inte alltid helt lätt. Man måste verkligen fundera en stund över hur lätt det är att publicera på nätet och att det ibland varken finns ansvariga utgivare, censurfunktioner eller filter. Det gäller att tränas i vad som normalt kallas för källkritik. Det gäller att inte alltid köpa första bästa lösning eller idé bara för att den finns tillgänglig, och att inte alltid svara på en fråga bara för att den ställs. Det gäller helt enkelt att inte agera för snabbt och utan att tänka sig för, bara för att det är möjligt.

Tänk efter före
Man behöver även lära sig att ”räkna till tio” i kommunikationen med andra människor, kända som okända, och fundera över vad det är man egentligen säger. Hur kan detta uppfattas av mottagaren? Det komprimerade språk som används i mail, sms och chattfunktioner kan lätt missuppfattas. Det är också lätt att säga saker när man inte ser varandra i ögonen, som man aldrig skulle säga öga mot öga. Så att ställa sig frågan: står jag för det här även i morgon, när vi står bredvid varandra i matkön? Den enda tanken kan spara in på många olyckliga kommunikationer via sociala medier.

Här hittar du länkar till texter om ”ungdomar och integritet”.

Ungas integritet på nätet – En guide för föräldrar, pedagoger och andra vuxna

Ungdomar och integritet 2009 – Datainspektionens rapport 2009