Idag är jag på en konferens som heter SIME. Den handlar enbart om digital utveckling. Idag så ägnades en stor del av förmiddagen åt att tala om den mobila utvecklingen, precis som jag har gjort i tidigare inlägg. Mycket av det som sägs och dryftas här idag kommer inte vara nåt som vi kommer att se hända inom ett par år. Men när man hör dessa digitala fantaster prata så slås man av hur snabbt allt går.
Bill Gates lär nyligen ha sagt: ”Det kommer hända mer saker de närmsta 10 åren än det gjort de senaste 50.”
Och om man stannar vid den sägningen och tänker på vad det innebär. Om Bill Gates har rätt så kan vi förvänta oss en våg av tekniska innovationer som kommer skölja över oss och förmodligen förändra vårt beteende och vårt sätt att se på teknik.
Hur detta kommer påverka de unga kan vi inte heller idag säga, men vi vet att unga är de som först av alla hoppar på ny teknik.
Vi kan se att vi vuxna ibland är lite trögrörliga när det kommer till den nya tekniken. Som att tex det är först nu de senaste åren som skolorna rullar ut riktigt stora mail och IT-lösningar för alla eleverna. I en tid när man ser en stor förflyttning av datatrafiken från desktop till mobiler och ungas användande av mail minskar. Men man ska inte bara titta på den traditionella användningen av tekniken, utan även kolla, hur kan vi använda det för de små sakerna. Där man tänker att man inte alls kan använda teknik.
Den nyligen lanserade skräp-appen tex. Där du kan rapportera skräp genom att fota skräpet och geotagga det så kan de som behöver veta var det är skräp. En annan spännande och oväntad grej som jag fick höra idag var en forskare som kopplade sina blommor till twitter! Genom att sticka ner två sensorer i jorden som kände av fuktighetsgraden i jorden så kunde han sedan se till att de blommor som behöver vatten skickar ett meddelande på twitter. När de senare bli vattnade så skickar de en tweet som tackar för att nå vattnade dem. Detta känns ju vid en första anblick fånigt, och som nåt som man inte alls behöver. Men om vi ser det i ett större perspektiv: tänk om alla plantor kunde säga till när de behövde vatten, så att man bara vattnade de som behöver vatten. Hur mycket vatten skulle man inte spara då!
Tänk om man på samma lekfulla sätt kunde närma sig tekniken i skolans värld. Finns det liknande sätt att tänka kring ny teknik. Hur eleverna kan fråga om hjälp, hur de kan få hjälp av varandra. För ett tag sen var jag på en konferens som hade ett app som gjorde att alla närvarande kunde skriva in sina frågor. Såg man en fråga man gillade, eller som man själv hade tänkt ställa så kunde man ”plussa” den frågan. I slutet av föreläsningarna så tog moderatorn upp sin iPad och kollade in i appen och ställde de frågor som fått flest plus. På så sätt så var det inte jobbigt att ställa en fråga inför alla andra. Kan man använda den tanken i undervisning? Men även att man kan gå in i appen och svara. Vi ser att lärartätheten ibland sjunker, skulle detta kunna vara ett sätt att kunna jobba mer effektivt?
Eller se det ur ett elevdemokratiskt perspektiv så kan alla helt plötsligt få vara involverade. NU vet jag att alla inte har en smartphone och på så sätt inte kan vara med. Men om man lyfter blicken och ser några år framåt så kommer det hela se annorlunda ut. Och för att vara på bollen imorgon måste vi börja tanka på det idag.
Men nu kan man tyvärr inte bara sitta och tänka några år framåt, när man vet att det finns saker som händer idag. Blev intervjuad av P4 med anledning av att en elev i femteklass blivit misshandlad på skolgården, medan andra elever på skolan stod runt omkring och filmade det hela. Så även om vi önskar att skolan skulle kunna fokusera på att utveckla tekniken för att förbättra undervisningen, så hamnar man allt som oftast i liknande situationer.
Man kan ju för den delen inte sluta tänka framåt. Men om vi tittar på hur det är just nu, så anser jag fortfarande att pedagoger i skolan skulle behöva mer utbildning som handlar om ungas nätvardag och ungas förhållande till ny teknik. Mer om det i framtida blogginlägg.
