Har vid två tillfällen under den senaste månaden deltagit vid seminarier i riksdagen om barns och ungas nätvardag och om vuxenvärldens engagemang och delaktighet. Surfa Lugnt och Fryshusets nätvandrare har vid dessa tillfällen gett sin bild av vad barn och unga gör på nätet, hur språk och ton förändras i digitala medier samt hur inställningen till sin egen och andras integritet ser ut.

Vi har också talat om vikten av att föräldrar, lärare och andra viktiga vuxna inom t ex socialtjänst och polis engagerar sig för att vara mer närvarande på arenor där barn och unga vistas. Men, för att vara närvarande och dela både glädje och sorg så krävs det en ökad kunskap hos den s k vuxenvärlden kring hur ungas kommunikation faktiskt ser ut. Vad är det som lockar? Vad är det som skrämmer? Vad är det som gör att man kanske inte alltid ser vidden av att kommunicera allt till alla precis hela tiden?

Att som vuxen finnas på nätet och utgöra ett bra stöd i ungas medieutveckling och i sin interaktion med andra människor är en utmaning för hela samhället oavsett om man är förälder, lärare eller politiker. För, och nu är jag tjatig, internet i sig är inte farligt…. Det är valen vi människor gör, baserat på erfarenhet och kunskap, som avgör om vi utsätter oss för risker eller inte.

—EWA THORSLUND

01/12 2011