Lyssnade alldeles nyss på Epstein i P1 om hur säker du är på Facebook och programledaren uttryckte sig precis såsom min rubrik vad det gäller dennes känslor inför Facebook och dess utveckling.
Det känns som om debatten har ”tätnat” en smula på sistone bland annat på grund av nya funktioner på Facebook. Funktioner som till exempel gör att dina vänner kan se dina låtval på Spotify i realtid. Bra eller dåligt? Ja, jag vet faktiskt inte…
Men, det intressanta är, återigen, att folk i allmänhet inte tycks tänka på att det alltid är en bra idé att läsa det finstilta innan man ingår ett avtal med en annan part… Och, om vi talar om Facebook så handlar det om en ganska så omfattande text som därtill förändras med jämna mellanrum.
Det är med andra ord svårt att hålla redan på vem som äger rätten att publicera vad. Vad som syns och vad som inte syns. Vill man till exempel att alla ska se vilka vänner man har? Ja, kanske… Och, tackar man ja till alla vänskapsförfrågningar slentrianmässigt? Och, hur är det när vi kommer till det offentliga och det professionella? Vill jag fortfarande att alla ska se vilka som ingår i mitt ibland ganska så ”integrerade liv”? Vill jag att alla ska se vilka jag följer på Twitter? Och, spelar det ngn roll vilka signaler det sänder ut? Nej, det behöver det ju inte alls göra. Bara för att jag följer en person så betyder det ju inte per automatik att jag ”gillar” vad den personen skriver.
Men, frågorna är uppenbarligen väl värda att ägna en kort stund åt. Framförallt då debattens vågor går så höga. Lätt att det övergår i svart-vitt. Moralpaniken knackar lite lätt på dörren…
Ewa Thorslund / Surfa Lugnt
