Häromdagen tog jag, för omväxlingens skull, bussen hem från jobbet. I den eftermiddags-tunga citytrafiken satt jag och tittade förstrött ut genom bussfönstret. Någonstans vid Slussen stannade bussen till precis utanför en stor reklamplansch. Planschen gjorde reklam för en splitterny funktion för en mobiltelefon. Facebook-knappen. Med texten ”Snabbaste sättet att dela med sig på Facebook!”

Med den lilla blåa knappen, prydd med Facebook’s karaktäristiskt vita ”f”, tilläts man med endast en snabb knapptryckning ladda upp bilder och filmer på Facebook. Smart, kanske du tänker. Eller så reagerar du som jag, och får småångest av företagets uppenbara försök att nå ut till, ja, min generation. Att låta sin produkt surfa med på den enorma vågen som skeppet Facebook har skapat.

Själva tanken är väl respektabel. Likaså funktionen, med tanke på att vår lathet idag är av bibliska proportioner. Utseendemässigt fanns där inte heller något att klaga över. Vad som fick mig att nästan vrida mig på bussätet av obehag var bristen på timing. För två år sen hade jag förmodligen imponerats av denna blåa lilla knapp. Nu suckar jag istället uppgivet när jag för andra gången skymtar samma reklamplansch utanför bussfönstret, en knapp minut senare.

Faktum är att skeppet Facebook har börjat ta in vatten. Det är nu bara en tidsfråga innan alla kommer börja överge det sjunkande skeppet för att hitta något annat att segla vidare på. I USA tappade Facebook sex miljoner användare under maj månad. Samtidigt bloggas, Twittras, och Instagrammas det för fullt.

Och så är det med internet, vågorna brusar upp för att sedan oundvikligen planas ut. Ofta snabbt, starkt och oförutsägbart. Och framförallt flyktigt. Reklambranschen, ja, den verkar alltid hamna lite på efterkälken, liksom så många andra som desperat försöker nå ut, sälja och påverka med hjälp av ett turbulent internet de knappast har någon kontroll över. Liksom en oerfaren seglare ger de sig ut i vågor de inte kan hantera. Vissa, som Apple, har utan tvekan lyckats. Men de flesta klarar sig inte i närheten så bra. Kompetensen, den verkar istället ligga hos vilken finnig femtonåring som helst. De som är menade att vara konsumenterna. De som ska påverkas. IT-branschens stora paradox.
Fredrik, 17 år

06/07 2011