Det händer hela tiden. Vi angriper problemen från fel håll. Vi slår på den som råkar står vägen, eller som man brukar säga, skjuter budbäraren. Jag upprepar det jag brukar säga. Det är inte internet och tekniken i sig som är farlig. Det är människors beteenden och brist ibland både kunskap och förmåga att kommunicera som ställer till det inom sociala medier. En kommunikation som kräver att man förstår vad som händer när alla pratar med alla samtidigt.
Man kan kanske förstå att en naturlig reaktion är att säga ”stopp” och ”nej” när något känns svårt. I England har det varit problematiskt med upplopp på sistone. Den brittiska regeringen vill nu sätta press på stora etablerade sociala medier att vara tuffare i sin kontroll av hur deras arena och verktyg används vid s k krislägen.
Premiärminister David Cameron vill bland annat skapa en möjlighet att stänga av kriminella från sociala nätverk. Oavsett om det är bra eller dåligt. Oavsett om det är rimligt och möjligt, så känns det som att jaga skuggor.
Det är därför så viktigt att föra en debatt i samhället via media, i hemmet, på den politiska arenan, i skolan, på jobbet etc om hur vi alla hanterar verktyg som sociala medier och vad effekten kan bli av en allt för snabb publicering, uppmaning, kränkning eller bara ett dåligt skämt. Och, bara för att någon säger att du ska ladda ner ditten eller datten, uppmanar till att en mob skapas, eller ber dig att ta av dig behån framför webbkameran, så måste du inte göra det… Så, brukar jag säga till mina barn. Uppenbarligen förtjänar rådet en bredare spridning.
Ewa Thorslund /Surfa Lugnt
