Igår släppte en av Surfa lugnts samarbetspartners Telenor en rapport om barns mobila vanor. En mycket intressant rapport som visar hur unga använde mobila enheter såsom smartphone och surfplatta.
Man ser att de flesta föräldrar har regler för barnen, men inte för sig själva. Men det som är mest slående tycker jag är den enorma utvecklingen. OM man jämför med hur tidigt man får sin första mobil nu, jämfört med bara för 2-3 år sedan. Mobilen får sitt fäste som det centrala navet i ungas kommunikation. Allting kommer att handla om mobilen. Länge har man pratat om att TV är första skärmen, sen kommer datorn som andra skärm, sen mobil och sist surfplatta. Jag tror att vi inom kort kommer behöva revidera den synen att se på det.
Mobilen kommer att vara första skärm. Sen kommer de andra efter, rangordnade efter var någonstans man befinner sig. Och med den utvecklingen så kommer föräldrar behöva fler instanser att vända sig till för råd, stöd och funderingar. Där ser man att det inte finns någon som har den platsen i förldrars medvetande idag. Och här tro jag vi ser en intressant sak, när det gäller problematisering av ungas använding av datorer/mobiler med mera så finns det en uppsjö av experter. Men när det gäller detta, Barns mobila vanor, en vanlig dag utan mobbning, fula gubbar eller annat så finns det inte så många. Detta ser vi på surfa lugnt som en utmaning. Både för oss, men för samhället. Vart finns den som man kan vända sig till med frågor om någonting som är lika komplext som datorn men som man har svårare att få insikt i.
Vi ser vidare i undersökningen att vuxna överskattar sin egen delaktighet i barnens lek med surfplattan. Är det här oxå ett fall för att vi har olika ingångar i tekniken. För barnen blir det en leksak som ersätter andra leksaker som lego, brädspel, pussel med mera. Men för oss vuxna är det en leksak som vi gillar att hålla på med. Därför är tiden med surfplattan oftast ”extratid” eller ”lyxtid” vi ersätter inte primärt något annat med surfplattan, utan den tar tid från annat. Därför är det en sak som vi bara sysslar lite med, och vi gör det likadant när våra barnanvänder den. Vi tänker att nu håller vi på lite med surfplattan och SEN ska vi gå och leka med de riktiga leksakerna. Och tänker då inte på att de ”riktiga” leksakerna nu har blivit utbytta. Och gillar vi inte den utvecklingen så kanske vi inte ska köpa en surfplatta till våra barn. Eller behandla den som en sak som barnen inte kommer använda som i väntan på nåt annat. Utan den mobila utvecklingen kanske gör att allt annat blir i väntan på.
