Idag kom ett mail från Statens Medieråd. Mailet handlade om konferenser inom MIK (Medie och Informationskunnighet) som skall hållas runt om i landet. Men det som verkligen fångade min uppmärksamhet var en mening där de läckte lite siffror från kommande undersökningen Ungar&Medier. Och meningen som jag fastnade så för var följande:
”Andelen 16-åringar som surfar med mobilen har ökat från 7 % 2010 till 94 %”
Det är en sån brutal ökning att det känns orimligt. Men det är det inte. Det som är så bra när dessa siffror slår oss i ansiktet är att vi nu verkligen ser vilken verklighet som unga befinner sig i. NITTIOFYRA procent av alla 16 åringar surfar med mobilen!
En sak som jag direkt tänker på är hur väl anpassade är alla siter som riktar sig mot unga som behöver hjälp? Det nya begreppet är att bygga alla webbplatser i så kallad responsiv design, det vill säga att sidan anpassar sig till den enhet som besökaren använder, ex mobiltelefon eller surfplatta. Just nu byggs många plattformar om till responsiv design, vilket är toppen. Men hur är det med det mobila tänket? Att göra förflyttningen gällande hur man ser på Internet, från Internet i datorn, till Internet precis överallt hela tiden. Efter många föreläsningar och kontakter med verksamheter som riktar sig mot unga så vet vi att ibland tar det tid att anpassa sig till det nya. Men det läskiga är att när anpassningen väl är skedd så är det nya inte nytt längre, och det som nu är nytt sätter allt i ett helt nytt ljus.
Genom att ta tillvara på vetskapen om att nästan alla har tillgång till Internet i mobilen, så borde skyddsnätet för unga kunna bli mer effektiva och mer lättillgängliga. Mobilen är bland det mest privata unga har, del åter inte vem som helst få gå igenom den. Det borde då kännas tryggare för en ung idag att kontakta en stödverksamhet, eller be om hjälp via mobilen snarare än datorn.
Så egentligen så borde alla verksamheter som ska stötta barn och unga gå en kurs i tankesättet: ”Mobile first”, mobilen först. Google gick ut för ett tag sedan och meddelade att de numer gör alla sina tjänser ”mobile first”. För mig handlar ”mobile first” inte bara om responsiv design, utan hur man tänker på kommunikationen. Jag brukar numera att utmana alla idéer med mobile first tanken. Det vill säga om tanken är att ha stödjande samtal med unga via nätet, hur gör vi det ”mobile first”. Behöver vi ändra nåt i grundtanken, behöver vi ändra nåt i utbildningen av de som ska hålla i samtalen, behöver vi ändra eller utmana sättet vi ska berätta om vår tjänst.
Hur behöver skolan förhålla sig till ”mobile first”? Eller behöver dom inte det?
