Fråga:
Min tioåriga dotter är sedan ett år medlem på MoviestarPlanet, och hon ägnar i princip hela sin datortid (ca en timme om dagen) åt detta. I början var det mest att hon fixade kläder och utseenden på sina personer (hon har många), men det har mer och mer kommit att handla om chattande och att göra artbooks och filmer, om jag förstår rätt. Jag har frågat om vad hon gör, och försöker lägga mig i då och då, men den mesta tiden sitter hon själv. Hon vet också om att jag från början varit skeptisk till hela grejen (ser mest att det handlar om att man ”skall stiga i graderna” genom att tigga andras gillande – ”autos”, osv), och vi har haft ett par diskussioner, där hon också har argumenterat bra för vad hon tycker är spelets poänger. Men idag när jag gick förbi datorn läste jag ett ”inlägg” från en annan användare som handlade om hur hon (namnet signalerade flicka i trettonårsåldern) mådde dåligt och funderade på att ta livet av sig. Det stod sånt som att ”jag kanske inte gör det förrän om några månader, någon gång när jag mår tillräckligt dåligt för att göra det”, och hon bad om förlåtelse etc. Jag blev chockad av detta, och frågade spontant om det var min dotters egen text, vilket hon sa att det inte var, sen blev hon irriterad och stängde ner det hela, ville inte prata om innehållet. För några veckor sedan berättade min dotter med känsla om att någon av deltagarna på msp dött av sjukdom, och hon var helt klart påverkad av alla kommentarer och minnesbrev. När jag nu frågade om självmordsbrevet igen sa hon att många skriver så för att få autos, och att hon inte tar det på allvar. Jag tycker detta är hemskt och jättesvårt! Jag använder själv knappt sociala medier alls, och jag vill inte förbjuda min dotter att vara aktiv på det sätt hon vill och som hennes kompisar gör. Min fråga är väl egentligen hur man kan hantera självmordsbrev av detta slag överhuvudtaget i chattar, men speciellt när det är så små barn som är med. Och om ni vet om de vuxna som övervakar msp hanterar detta på något sätt? Är det bara jag som inte har någon koll överhuvudtaget på barns verklighet idag, eller har jag fog för min oro när så allvarliga saker blir standardinslag i deras lek – för det är väl lek??? Mamma
Expertens svar:
Hej, Samtal om självmord och självmordstankar ska alltid tas på allvar. Precis som du skriver är det svårt att bedöma om det handlar om brist på uppmärksamhet och bekräftelse eller om det ligger något allvarligare bakom. Som vuxen tycker jag att vi alla har ett ansvar att reagera när vi ser att barn mår dåligt. Ett sätt kan vara att själv registrera dig på sajten och anmäla inlägg av den sorten till supporten. Ett annat sätt kan vara att ta kontakt med personen som skrivit t.ex. ett självmordsbrev. Det behöver inte vara så avancerat, ett ”jag har läst vad du skriver och det gör mig orolig” kan räcka. Barn och unga är vana vid att vuxna inte reagerar med omtanke då de beskriver hur de mår på Internet. Ett sådant bemötande kanske får svaret ”jag menade det inte på allvar”, och då vet vi ju det. En minnessida på nätet kan vara något väldigt fint och hedrande, men självklart ger det upphov till många tankar och funderingar hos barn. Något vi vuxna kan göra är att ta tillfället i akt och samtala kring döden. Att unga jagar bekräftelse och ”autos” på nätet är tyvärr vardag. Det vi kan göra är att uppmärksamma och uppmuntra unga i vår närmiljö, så att de inte behöver leta efter sitt värde på olika nätsidor. /Helena
