Förra året gick två stora ungdomscommunitys i graven: Playahead och Lunarstorm. Lunarstom som på sitt sätt satte agendan för hur vi i Sverige skulle prata om unga och nätet. Ungdomsgård på nätet, var ett populärt uttryck i början av 00-talet när det skulle förklaras vad Lunarstom egentligen var för något. De vuxna ställde sig skeptiska och frågande till Lunarstorm. Hur skulle man förhålla sig till det, var det farligt att de unga hade en digital mötesplats där vuxna inte kunde på ett lätt sätt övervaka de ungas sociala liv?
I svallvågorna av Lunarstorm så startades det mängder av nya ungdoms-communitys på nätet. En del blev relativt framgångsrika andra han knappt lanseras förrän de dog igen. Det gick här en trend med att alla bolag, organisationer och varumärken skulle ha sitt eget Lunar, man skapade hemsidor med avancerade communitylösningar så att de unga skulle hitta sitt nya favorithäng just hos dom. Många, för att inte säga alla de satsningarna gick i diket, för att de helt enkelt var tvåa på bollen, och ingen var riktigt lika bra som Lunarstorm.
Lunarstorm fick under sin storhetstid klä skott för allt dåligt som hände på nätet, föräldrar startade motrörelser mot det laglösa landet. Men egentligen så var det inte så farligt om man tänker på vad som är här nu. För på Lunarstorm(och även Playahead för den delen) så var det begränsat utrymme för kommersiella aktörer att fritt ta sig in. Givetvis fanns det reklam, för vad skulle de annars tjäna pengar på, men det var ganska tydligt att det var reklam. Samt att det faktiskt fann anställda var enda uppgift var att se till att användarna mådde bra. Man kunde med ett mail eller ett telefonsamtal ringa upp Lunarstorm och prata om sin oro. De tog även fram ett material mot föräldrar som förklarade vad Lunarstorm vad för något.
Idag finns inte Lunarstorm längre, och allt tyder på att det nog inte kommer komma ett nytt svenskt stort community som äger målgruppen på det sättet som Lunar gjorde. Idag har vi något helt annat, idag har vi Facebook. Nästan alla svenska Communitys som stängt senaste tiden har direkt eller indirekt angett Facebook som anledning. Man vill helt enkelt vara där alla andra är. Och just nu är ”alla” på Facebook.
Facebook är en så stor sida att det knappt går att fatta det. Bara i Sverige så är det ungefär 3,6 miljoner medlemmar. Det nya med Facebook är att det var de vuxna som hittade dit först. Det är på senare år som de yngre letar sig dit. Och trots att det är en 13 års gräns så visar undersökningar på att 3 av 4 i årskurs 6 har ett konto på Facebook. Det märkliga med Facebook, som då är en mycket större och egentligen ”farligare” plats på nätet än Lunarstorm, så är de vuxna reaktionerna relativt sansade. Dels handlar detta om att vi idag har en helt annan förståelse för digitala mötesplatser än för 5 år sen, men även för att de vuxna är bekanta med Facebook. De vet hur det fungerar och hur det ser ut, då finns känslan av kontroll på ett annat sätt än när man ställs inför nåt som man inte har en aning om vad det är.
Jag tycker inte att man ska var allt för orolig för att unga är på Facebook, jag tycker det är bra att vuxna är på de digitala mötesplatserna så att de kan hjälpa de unga som råkar illa ut. Imorgon är det Safer Internet Day, då kommer alla som vill kunna vara med i vår manifestation för att få fler vuxna att bry sig unga nätvaradag. Så håll ögonen öppna!
