Idag börjar skolan. Kan tänkta mig att detta inte är den enda bloggposten eller artikeln som börjar med de orden. Men så är det: idag börjar skolan efter sommarens lov. Överallt i vårt avlånga land så är barn och ungdomar på väg tillbaka till skolan efter en lång paus från skolans puls. Eller? Finns pausen kvar?
Förr så blev det en paus från alla sociala relationer, från gruppdynamikens himmel och helvete och från rykten, skirsnack, hemliga meddelanden, utfrysning, kärleksförklaringar i smyg och allt annat som forsar fram genom skolans korridorer. Men den pausen från relationerna är på väg att helt upplösas. För kontakten släpps inte. Den finns kvar.
Du kanske inte har stenkoll på vad alla gör, men nånstans i nåt flöde så har det flimrat förbi. Nånstans vet du vad alla har gjort, nånstans så vet du om allt kommer att vara likadant när du kliver in i genom skolans dörrar idag.
Förr kanske du fick en ny chans, att kunna komma tillbaka till skolan efter så långtid ifrån varandra kunde skapa nya konstellationer inför höstterminen. Men nu har man inte varit ifrån varandra. I det digitala livet är allt som vanligt.
Vuxna tar(eller i alla fal försöker ta) semester från sociala medier. Unga skruvar upp det under sommaren. Det blir mer bilder, uppdateringar, delningar och det sociala livet med sina skolkamrater tar en ny form. Gillaknappar, hjärtan och delningar befäster den sociala hierarkin och med många ”likes” i ryggen kan man gå säkert in genom skolans dörrar. Vad gör detta för de som inte var med i gemenskapen när skolan ringde ut för lov? Är deras chans att komma in i gemenskapen mindre när de digitala sociala tjänsterna håller greppet om gruppen även när man inte är i skolan?
Eller är det tvärtom? Att man kan öka påverkan på grupperingar genom den ständiga digitala närvaron. Att det skapar mindre spänning att prata med varandra när man kommer tillbaka. Att det inte alls blir konstigt om man ändrar om bland konstellationerna, för alla kan känna sig trygga på sin plats, eftersom den är befäst även på nätet?
